Även barn på flykt har rätt till familj

Tisdagen den 21 juni 2016 fattade den svenska riksdagen beslut om ny asyllagstiftning som bland annat innebär sämre möjligheter för barn på flykt att kunna återförenas med sina föräldrar. Under en treårsperiod kommer detta endast att kunna vara möjligt i undantagsfall.

Detta är något som Adoptionscentrum ser som förödande och helt oförenligt med Barnkonventionen. Barn har rätt till familj. Denna rätt är förstås inte mindre angelägen för barn och ungdomar som befinner sig på flykt och som riskerar att leva ensamma och utsatta i ett nytt land.

De flesta av de tonåringar som flytt till Sverige placeras på institution. Yngre barn placeras ofta i familjehem. Även om det är en bättre lösning än institutionalisering är även familjehemmen en otrygg uppväxt då det alltför sällan blir en stabil lösning av praktiska, juridiska och ekonomiska skäl.

Svensk forskning (Vinnerljung, B. 2006) och Socialstyrelsens rapport ”Individ och familjeomsorg – en lägesrapport 2016” visar att barn som växer upp på institution och i familjehem är en utsatt och sårbar grupp. Det är en betydande riskfaktor och påverkar barns grundläggande rättigheter till god hälsa och utbildning. Grundtrygghet, stabilitet och förutsägbarhet är viktiga parametrar för barn under uppväxten och i de flesta fall avgörande för hur de klarar livet som vuxna.

Den nya lagen ska gälla under tre år. Tre år är en lång tid för ett barn att leva i ovisshet och det finns inget som garanterar att det efter dessa tre år kommer att bli lättare för barn att få växa upp med sina föräldrar.

De flesta av barnen på flykt som kommer till Sverige har föräldrar – antingen i sina ursprungsländer eller i andra länder, då även de är på flykt. Inte sällan har familjerna kommit ifrån varandra i samband med någon transport. Att Sverige, i dessa fall, ska hindra barn från att växa upp med sina föräldrar måste anses strida mot barns grundläggande rättigheter och därför bör ett nytt beslut snarast fattas av Sveriges Riksdag som sätter barnens bästa i främsta rummet. Detta borde vara självklart för ett land som säger sig värna om barns rättigheter och visa att det gäller inte bara i ord, utan också i handling.