​DEN STÖRSTA HUMANITÄRA KRISEN PÅ 100 ÅR!

En normal dag

Hur börjar du din dag? En varm dusch, frukost, lite tid för att gå igenom dina sociala medier innan du åker iväg till jobbet?

I Jemen börjar 18 miljoner människor sin dag med att försöka hitta mat för dagen, någonstans där familjen kan känna sig trygg och med en förhoppning om att kunna komma åt rent vatten i ett land så barnen inte behöver dö av kolera och andra vattenburna sjukdomar.

Vi kan inte riktigt ta in mängden av människor som lider i Jemen. Förra året räknade FN med att 85 000 barn dog av svält.

Just nu står många flygplan på marken efter två tragiska olyckor med nära 350 döda, varför reagerar vi så lite på att nästan lika många barn – 232 barn dör varje dag under ett helt år endast i Jemen? Det värsta är att de dör av anledningar som går att förhindra!

I Europa köper vi glass för mer än vad det skulle kosta att ge alla människor i hela världen tillgång till rent vatten och bra hygiene!

Vi har inte ett problem med resurser, vi har ett problem med prioriteringar!

I ett av flyktinglägren i utkanten av Sanaa ser jag Rania, hon är 12 år gammal, hon är lång och vacker och älskar att gå i skolan. Eller rättare sagt ”älskade” att gå i skolan. Hon hade drömmar om att bli lärare, att hjälpa andra barn lära sig läsa och skriva. Det var innan bomberna föll över Hodeidah och män från olika milisgrupper började dyka upp över allt, var de vänner eller fiender? Många fick ge sina liv för att få reda på det. Ranias familj flydde en mörk natt när det varit så illa att deras hus skadats av detonationer. Hennes mamma och bröder flydde, hennes pappa var redan svårt sjuk och hade uppmanat dem att rädda sig själva, han skulle inte klara av att fly!

Sorg och smärta syns i hennes vackra ansikte – hon har varit med om mer än många vuxna under hela sitt liv. Hon har inte gått i skolan under de senaste 3 åren då regeringen inte haft pengar att betala lärare i landet, hon försöker hjälpa sin mamma med det hon kan i tältet som de bor i.

Hon har varit hungrig, rädd och mycket sjuk de senaste åren. Hon tänker på sin pappa och undrar om han överlevt. Skall de någonsin träffas igen?

Hon har just fått burkar med mat från ADRA Jemen utdelningen, plus vattenkannor för att hämta rent vatten. Hon har fått filtar och hygiene artiklar. Just nu känns det som om det är lite lugnare, men hon undrar när hon kommer att sluta drömma om milismän som stormar in i tältet och rycker henne bort från den delen av familjen som är kvar.

Tillsammans kan vi rädda flera passagerarplan med barn! Låt oss ge dem mat för dagen, rent vatten, tak över huvudet och låt oss ge dem hopp och drömmar om en ljusare framtid. 

Vi kan inte ensamma hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

Siri Bjerkan Karlsson

ADRA Sverige