​Åtta myter om personlig assistans

Det florerar en mängd myter och missförstånd kring LSS och den personliga assistansen, hävdar RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar.

Därför har Henrik Petrén och Lotta Rapacioli på RBU sammanställt några vanliga myter under rubriken Åtta myter om personlig assistans. Det diskuterades flitigt om dessa myter under mötesplatsen Full delaktighet i Almedalen, där Maria Persdotter deltog i två olika seminarier.

Myt 1:

”Fler än det var tänkt har fått personlig assistans och politikerna har tappat kontrollen över utvecklingen.”

Påståendet stämmer enligt RBU inte och anger fyra huvudorsaker till att antalet personer med assistansersättning i dag är fler än vad som förutsågs när LSS beslutades 1993:

–Äldre har fått rått att behålla sin personliga assistans.

–Föräldrars och andra anhörigas insatser har tidigare underskattats kraftigt.

–Införandet av det femte grundläggande behovet.

–Sveriges befolkning har ökat.

Myt 2:

”Personlig assistans är dyrt jämfört med andra alternativ”.

Påståendet stämmer inte enligt RBU som hänvisar till rapporter som har jämfört kostnader för personlig assistans med kostnader för andra alternativ typ särskilda boendet eller hemtjänst. Personlig assistans är både kostnadsmässigt och kvalitetsmässigt överlägset heter det.

Myt 3:

”Människor med funktionsnedsättning skulle ha det bättre på institution”.

Påståendet stämmer inte hävdar RBU som menar att Sverige har erfarenheter av institutionsboenden och det är inget man vill återvända till. Just dessa erfarenheter ledde fram till införandet av den personliga assistansen 1994.

Myt 4:

”Omkring 9-15 procent av assistansersättningen fuskas bort”.

Sanningen är att ingen vet säkert, konstaterar RBU som hävdar att påståendet inte stämmer, Det finns inga belägg för att missbruket skulle vara större där än inom andra delar av socialförsäkringssystemet, heter det.

Myt 5:

”Kostnaderna för personlig assistans skenar.”

Det stämmer att kostnaderna för personlig assistans har ökat men förklaringen till detta är att fler personer genom politiska beslut har fått rätt till personlig assistans. Alltså stämmer inte myt nr 5 enligt RBU.

Myt 6:

”Barn får personlig assistans för att föräldrarna inte tar sitt föräldraansvar.”

Stämmer inte hävdar RBU som skriver att föräldrar till barn med funktionsnedsättning tar sitt föräldraansvar mer än de flesta andra föräldrar. De har helt enkelt inget val.

Myt 7:

”Det finns ett överutnyttjande av personlig assistans.”

Påståendet stämmer inte anser RBU som konstaterar att faktum är att det inte finns någon som på ett begripligt sätt har kunnat förklara vad överutnyttjande skulle bestå i.

Myt 8:

”Föräldrar avstår habilitering och hjälpmedel för sina barn för att de hellre vill ha assistansersättning.”

Stämmer inte heller, enligt RBU som konstaterar att det olyckligtvis har spridits en myt om att det är vanligt förekommande att föräldrar väljer bort vissa insatser och resurser i form av habilitering och hjälpmedel för att kunna maximera antalet timmar med assistansersättning. Verkligheten visar precis motsatsen enligt RBU.