Alingsåsprofil går i pension efter decennium i allmänhetens tjänst

Efter 43 år som chef, varav 13 år för Alingsås kommun, så stämplar under sommaren alingsåsprofilen Åke Aronsson ut från kommunhuset för sista gången och träder in i pensionen.

Han är inte ovan vid snöstormar och ojämna underlag. Efter 43 år som chef och ett drygt decennium som gatuchef i Alingsås kommun så har han varit med om en del. Snöröjning och asfalt rör upp starka känslor. Och om parkeringsplatser har de flesta en åsikt. Då gäller det att ha på fötterna. Att vara trygg i sig själv och stå stadigt på marken. Det gör Åke. Kanske är det den sortens trygghet som endast tid och livserfarenhet kan ge.

     — Jag har varit ansvarig för jättestora byggprojekt där det handlar om hundratals miljoner kronor och när man ser att man klarar av det så bli man trygg. Dessutom inser man med åldern att man måste lita på sina medarbetare och att de fungerar i sina roller. Sedan får man aldrig sluta lyssna på folk – allmänhetens synpunkter medför förändringar och om någon har klagomål så lyssnar jag. Har personen rätt så fixar vi det som behöver rättas till. 

2017 flyttade Åke efter närmare 11 år som gatuchef på Tekniska kontoret vid Sveagatan i Alingsås till Rådhuset vid Stora Torget. Där har han bland annat arbetat som tf chef för exploatering och strategisk samhällsplanering. Bland kollegorna i det rosa kommunhuset är Åke Aronsson en uppskattad kollega. Han hälsar trevligt. Har alltid en historia från sitt omfångsrika yrkesliv att dela med sig av. Lärdomar förs vidare. Gärna avrundade med ett gott skratt. Han är van vid att möta människor och har blivit ett välkänt ansikte bland kommuninvånarna. Det är många som hälsar när han rör sig över de kullerstensbeklädda gatorna i centrum under lunchrasten. Ett hej till damen han möter tvärs över gatan. Nickar mot killen som rastar hunden. Och så ett hej till mannen med gåstavarna.

     — När jag arbetade som gatuchef kunde en promenad längst Kungsgatan en lördag vara ganska intressant. Många kom fram och de som inte ville vara påflugna inledde ofta med att fråga om hur jag mådde, men sedan kom de ofta in på kantstenshöjden eller något annat som de hade synpunkter kring.

Åke Aronsson är född i Alingsås och gick första klass i stan, innan han tillsammans med sin mormor flyttade till Vårgårda. När skolan och lumpen var avklarade och han började arbeta som ingenjör i Göteborg så bodde han åter i Alingsås. Samtidigt som han för många är tätt förknippad med staden, så har han tidigare i karriären haft arbeten fört honom runt hela landet. Han har bland annat arbetat för byggföretagen BPA och PEAB.

     — Jag har faktiskt varit i alla Sveriges städer och många av dem har jag jobbat i. Det har varit mycket projekt under jord – byggen av tunnlar och bergrum. Allt från en forskningsanläggning för naturgas i Grängesberg till förvaring för kärnavfall i Studsvik. Ett av de projekt som företaget jag arbetade för räknade på men var tacksamma för att vi inte fick var Hallandsåsen, konstaterar Åke Aronsson skämtsamt. 

Och efter 13 år i allmänhetens tjänst för trä- och kaféstaden Alingsås, vad är Åke mest nöjd med?

    — Det finns mycket, det hinner hända mycket under 13 år. Att ha fått till belysningen i Norra Ringgatans allé i centrala Alingsås är en sak som jag är nöjd med; tidigare var det bäcksvart där under kvällar och nätter. När vi funderade över en lösning hade vi först svårt att hitta en belysning som passade in och inte skadade trädens rötter. Vi lyckades lösa det med gatustolpar i trä som känns genuina och passar bra in i miljön. Det var en mörk allé i flera hundra år och sedan blev det en ljus allé! 

 Jag frågar om han har något råd att dela med sig av från sitt yrkesliv. Han nickar.

     — Jag har ett mantra som jag aldrig överger – det finns tre ord som löser det mesta: Tala med varandra. Man kan komma väldigt långt genom att lyssna och prata med varandra lugnt och sansat. Och var inte rädd för att ta råd från alla! Jag är prestigelös och har svårt för att det ska vara viktigt med titlar. Det är inte märkvärdigare än att man ska gå till jobbet och göra det bra.

Snart är det slut med det för Åkes Aronssons del. Pensionen närmar sig. Han har förutom fru, barn och barnbarn en stor släkt. Han är en livsnjutare som vet hur man fångar dagen och tar tillvara på livet. För den här 66-åringen blir en resa sällan en tur från a till b, utan innehåller gärna en avstickare till någon gårdsbutik.

     — God mat och dryck gillar jag ju och för något år sedan började jag röra på mig för hälsans skull. Jag gick riktigt långa turer inne i stan. Men då började det ryktas om att jag hade förlorat körkortet, vilket ju inte stämde, skrattar Åke.

     — Men när det gäller pensionen, visst har jag grubblerier över hur det ska bli som pensionär, när telefonen inte ringer som förut. Jag tror jag ska klara det bra. Jag gillar att ordna fester och så, hade jag inte jobbat med det jag gör hade jag nog blivit festfixare, det får nog bli lite sådant framöver.