Otillräcklig valfrihet i välfärden

Medborgarnas möjlighet till valfrihet i välfärden är mycket ojämnt fördelad över landet. Om även människor utanför storstadsområdena ska kunna välja alternativ till det offentliga måste antalet enskilda utförare i välfärden blir fler och deras andel av brukarna blir större, samtidigt som möjligheterna att driva verksamhet i bolagsform inte begränsas. Det menar tjänsteföretagens bransch- och arbetsgivarorganisation Almega.

Som en del av det gemensamma programmet Framtidens vård, skola, omsorg har Almega, Svenskt Näringsliv, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund kartlagt medborgarnas valfrihet på sex centrala områden i välfärden, i samtliga av landets kommuner. Siffrorna bygger helt på offentlig statistik över förskola, grundskola, gymnasieskola, hemtjänst, särskilda boenden för äldre och primärvård.

Kartläggningen visar att även om de enskilda utförarna blir fler och utför en stigande andel av brukarnas välfärdstjänster så sker ökningen från låga nivåer. Vidare är möjligheten att välja enskilda utförare mycket ojämnt fördelad i landet.

Exempelvis sker i Dalarnas och Jämtlands län knappt 10 procent av läkarbesöken i primärvården hos enskilda vårdgivare, inte på grund av medborgarnas val utan eftersom möjligheten att i dessa län välja alternativ till de offentliga vårdcentralerna helt enkelt är mycket liten. Och i mer än var tredje kommun finns inga fristående grundskolor. Bara i sex kommuner uppgår andelen elever i fristående grundskolor till fler än en fjärdedel. På förskolans område återfinns knappt 20 procent av barnen i enskilda förskolor. Samma sak när det gäller äldreboenden. 80 procent av alla äldre i så kallade särskilda boenden finns i verksamheter som har en offentlig huvudman. När det gäller hemtjänst dominerar det offentliga än tydligare. 85 procent av all hemtjänst utförs i det offentligas regi.

– På senare tid har debatten om hur valfrihet ska garanteras och spridas till fler områden svalnat, säger Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg. Numera säger ofta politiker istället att det är mindre viktigt vem som är huvudman för verksamheter i välfärdssektorn. Men medborgarnas möjlighet till valfrihet hänger nära samman med både frågan om driftsformer och huvudmannaskap. I dag har många människor sällan eller aldrig kommit i kontakt med valfrihet i välfärden.

– Ytterst handlar det om politisk vilja, menar Ulf Lindberg. De som tycker att valfrihet i välfärden är viktigt måste börja fokusera på hur människor ska kunna välja mellan olika alternativ till offentliga utförare, inte bara i storstadsområdena utan i hela landet. Men då krävs det att antalet enskilda utförare i välfärden blir fler och deras andel av brukarna blir större, samtidigt som möjligheterna att driva verksamhet i bolagsform inte begränsas.