I år har antalet avrättningar, av personer som dömts för narkotikabrott, ökat dramatiskt i Iran, säger Amnesty International i en ny rapport. Bara i år har minst 488 avrättats för påstådda narkotikabrott, en nästan trefaldig ökning sedan 2009 då Amnesty hade uppgifter om 166 avrättningar för liknande brott.
 
Det totala antalet personer som avrättats hittills i år överstiger 600, rapporteras av såväl officiella som inofficiella källor, av dem hade cirka 81 procent dömts för narkotikabrott. 

- Som åtgärd, mot det enorma drogproblemet i landet, har de iranska myndigheterna valt avrättningar i svindlande omfattning, trots att det inte finns några bevis för att avrättningar stoppar narkotikahandel mer effektivt än andra straff, säger Ann Harrison, biträdande chef för Amnesty Internationals Mellanösternavdelning.
 
De iranska myndigheterna har officiellt uppgivit att 253 avrättningar verkställts under 2010, varav 172 för narkotikabrott. Men i mitten av år 2010 började Amnesty få trovärdiga rapporter om att en ny våg av avrättningar för narkotikabrott ägt rum.

Bland annat ska flera hemliga massavrättningar ha skett i Vakilabadfängelset i Mashhad i augusti 2010. Enligt uppgift avrättades 89 personer den 4 augusti, 63 den 10 augusti och ytterligare 67 den 18 augusti. En tidigare fånge har berättat att fängelset har en "avrättningskorridor" med 60 hängsnaror på rad. De dödsdömda ställs på pallar med snaran runt halsen och sedan sparkas pallen undan - en efter en. Fängelset är byggt för att kunna hålla 3 000 fångar. För närvarande finns där drygt 13 000 varav minst 2 000 som är dömda till döden. 

Människor döms till döden i mycket bristfälliga rättegångar i Iran. Det finns omfattande uppgifter om att fångar har torterats för att tvingas "bekänna" och i de flesta fall får varken anhöriga eller advokater veta att avrättningen ska äga rum. 

Många av dem som döms till döden för narkotikabrott är fattiga. De tillhör marginaliserade grupper, ofta etniska minoriteter som diskrimineras. En mycket stor del är utländska medborgare, främst från Afghanistan. Det kan finnas så många som 4 000 afghanska fångar som dömts till döden i Iran och de blir särskilt illa behandlade i rättssystemet. Det förekommer även att afghaner avrättas utan att de ens har fått någon rättegång. Iran dömer också minderåriga till döden trots att det strider mot internationell rätt. Tolvåriga barn har dömts till döden för narkotikabrott. 

Den 10 oktober i år avrättades en 38-årig lastbilschaufför, Mohammad Jangali. Vid en kontroll hittades narkotika i lasten, år 2008. Han ska ha tvingats skriva under en redan färdigskriven  "bekännelse" efter att ha torterats. Hans familj fick ingen information om vad som hänt honom förrän fängelset kontaktade dem och sa att han skulle avrättas om åtta timmar och att de kunde komma till fängelset om de ville träffa honom en sista gång. Mohammad Jangali hävdade hela tiden, ända fram till sin död, att han inte hade en aning om att lasten innehöll narkotika. 

Iran är ett transitland för narkotikasmuggling och landet har enorma problem med narkotika. Antalet dödsfall på grund av narkotikabruk är det fjärde högsta i världen. På senare år har Iran mottagit stora summor i internationellt bistånd från FN, EU och enskilda länder för att kunna bekämpa narkotikaproblemen. Bland annat har länder bidragit med spårhundar och kriminaltekniska laboratorier. FN:s bistånd ska även omfattade stöd till en reformering av det iranska rättssystemet. Trots detta nämnde chefen för UNODC (UN Office for Drugs and Crime) inget om den stora ökningen av avrättningar i landet när han besökte Iran i juli 2011. 

- Alla länder och internationella organisationer, som bistår de iranska myndigheter att kunna gripa personer som misstänks för narkotikabrott, måste även titta ordentligt på de potentiella effekterna av detta stöd och vad länderna kan göra för att stoppa vågen av avrättningar. De kan inte bara titta åt andra hållet när hundratals fattiga människor dödas varje år utan rättvisa rättegångar, och när många inte ens får veta vad som väntar dem förrän strax innan de ska avrättas, säger Ann Harrison.