Kvinnor och flickor i Nairobis slum lever under konstant hot att utsättas för sexuella övergrepp. Många vågar inte gå hemifrån för att använda de offentliga toaletterna och sanitetslokalerna, visar Amnesty i en ny rapport.

I en rapport som publiceras idag Insecurity and indignity: Women’s experiences in the slums of Nairobi, Kenya, kritiserar Amnesty Kenyas regering för att de inte inkluderar slumområdena i stadsplaneringen och budgeteringen, vilket har som effekt att det inte finns tillräckligt med service i dessa områden, som exempelvis sanitetsmöjligheter. Det drabbar särskilt kvinnor.

- Kvinnor i Nairobis slumområden blir fångar i sina egna hem nattetid och ibland långt innan kvällen, säger Godfrey Odongo, Amnestys utredare för Östafrika. De behöver mer avskildhet än män när de går på toaletten eller tar ett bad, och faciliteternas otillgänglighet gör att de riskerar att utsättas för våldtäkt och de blir låsta i hemmen.

- De riskerar sin hälsa eftersom de inte kan uppsöka ens de få offentliga toaletterna som finns. Situationen förvärras av bristen på polis i området, och när kvinnor utsätts för våld ställs sällan någon till svars. I Kibera, som är Nairobis största slumområde, och där det bor upp mot en miljon människor, finns inte en enda polisstation.

- Jag hade inte förstått riskerna att utsättas för våld, berättar Amina, som är nitton år och bor i Mathares slum, för Amnestys utredare. Jag gick till latrinen när som helst om det inte var för sent på kvällen. Men för två månader sedan blev jag nästan våldtagen.

Amina utsattes för ett våldtäktsförsök av fyra män när hon skulle besöka toaletten klockan sju på kvällen. De slog henne och slet av hennes kläder, men hon räddades i sista stund av grannar som hörde hennes rop på hjälp. Hon vet vilka några av de inblandade männen är, men vågar inte gå till polisen eftersom hon är rädd att de ska hämnas om hon anger dem.

I stället för att gå på toaletten använder många kvinnor en plastpåse att kissa i, som de sedan slänger i soporna, en så kallad ”flygande toalett”.

Kvinnor har också berättat för Amnesty att bristen på toaletter medför att avföring ligger utomhus runt om i bostadsområdet, vilket sprider sjukdomar och leder till ohälsa. Andra kvinnor berättar att det känns förnedrande att bada och tvätta sig inför släktingar. Endast 24 procent av hushållen i Nairobis informella områden har tillgång till toalett i sina hem.

Det finns lagstiftning i Kenya om rättigheter till sanitet men eftersom dessa områden anses illegala, faller de utanför planeringen och människorna som lever där får inte tillgång till den samhällsservice alla medborgare har rätt till, så som: sanitet, rent vatten, hälsovård, bostad, utbildning och rättvis, effektiv polisbevakning.

Amnesty uppmanar Kenyas regering att säkerställa att hyresvärdars skyldighet att tillhandahålla toaletter och badrum efterlevs också i slummen och informella områden, och att bidra med medel så att de kan byggas.

Amnesty kräver även att säkerheten, belysningen och polisbevakningen förbättras, och att vatten- och sanitetstillgången tillgodoses omedelbart.
Läs rapporten: http://www.amnesty.org/en/library/info/AFR32/002/2010/en