Att leva vidare när det värsta har hänt

Av Gabriella Lücke

När det som inte får hända ändå händer. Kristoffer tog sitt liv efter många år av drogmissbruk. Nu berättar hans mamma, Tina Rydberg, historien om sonen i sin bok ”Vingar av stål” som ges ut av Aritons förlag. Med berättelsen vill hon även stötta och hjälpa andra som lever nära missbrukare, men också slå ett slag för nya synsätt inom missbruksvården.

I augusti 2013 hade Tina Rydberg arbetat drygt en vecka som rektor på en ny skola, när det ofattbara drabbade henne och hennes familj. Sonen Kristoffer, 31 år, hittades död i den lägenhet där han bodde tillsammans med sin flickvän.

I ett slag upphörde tiden och världen att existera. Kvar fanns outsäglig sorg och smärta samt ett antal frågor som krävde svar: varför, vad hände och hur kunde det bli så här?

Skrivandet blev bok
Tina Rydberg började skriva. Om sonen. Som liten och som stor. Om missbruket som smög sig på. Om hopp och förtvivlan och det slutliga självmordet. Orden blev en bok som även rymmer kritik av den rådande missbruksvården och hur hon önskar att den skulle se ut för att vara human och konstruktiv. – Boken skrevs i ilska och desperation. Jag kände att jag ville dela med mig av vårt öde och alla de hemskheter som den missbrukande och de närstående hamnar i, och den vanmakt som förgör och långsamt dödar, berättar Tina.

Med boken hoppas hon skapa debatt om den syn som samhället ofta har på den missbrukande. – Jag vill få attityden till den missbrukande ändrad, från att bli sedd som en misslyckad äcklig kriminell typ till en person som faktiskt är sjuk. Den narkotikapolitik vi bedriver i Sverige är inhuman, vilken vi även fått kritik för från FN-håll, menar Tina.

Kan hända vem som helst
Den snäva föreställningen om missbrukare som kriminella, gör att omgivningen lätt kan missa de signaler ens egen familjemedlem uppvisar rakt framför näsan på resten av familjen. – Det är viktigt att inse att det här kan hända vem som helst, även en begåvad, duktig, smart kille i en vanlig familj. Med min bok vill jag hjälpa andra att upptäcka en missbrukande ungdom i tid, innan det är för sent. Ett drogberoende förgör och förstör livet för alla i dess närhet, skoningslöst och utan åtskillnad, slår hon fast.

Lång resa i mörkret
Tina vet förstås vad hon talar om. Resan med Kristoffer och hans drogmissbruk började i de sena tonåren och tog full fart då han flyttat hemifrån. – I början fick de honom att må bra, ögonen brann av drogernas skimmer men sedan släckte de livet i honom och glöden i ögonen slocknade, berättar hon.

Från början var det drogerna som bidrog till att Kristoffer klarade av vardagen. – De hjälpte honom i början att bli den där sociala, orädda och lite tuffa och självsäkra killen, men sen, efter ett långt missbruk med många försök att komma bort från dem, tog de hans liv. Till slut valde han att själv göra slut på sitt lidande och sig själv, säger Tina.

Såg det inte komma
Att överleva sina egna barn är nästintill oöverstigligt. Det vittnar många om som delar den erfarenheten. Självrannsakelserna och frågorna efteråt går knappast att undvika. Tina själv hade inte någon som helst misstanke om vart Kristoffer var på väg. Livet var fullt av vardag, nytt jobb, de andra barnen i familjen. – Jag anser mig själv vara en klok och omdömesgill person med en stor portion kritiskt tänkande och ifrågasättande, men just detta såg jag bara inte komma. Det är först nu i efterhand som jag ser alla dessa indikationer, alla dessa signaler, ungefär som en lokförare på en tågräls som i efterskott inser att här skulle jag ha växlat spår, här skulle jag sett de röda signaler som lyste så intensivt, säger hon.

Tina Rydberg hoppas att ”Vingar av stål” ska hjälpa andra att tyda tecknen innan det går för långt.– Jag hoppas också kunna förmedla bilden av den missbrukande som en person med en sjukdom som behöver vård. Det finns så många rädslor, fördomar och okunskap om detta, men ju mer vi lär oss, desto bättre medmänniskor kan vi bli, avslutar Tina Rydberg