En roman om modet att forma sitt eget liv

Vad formar oss till de personligheter vi är? Hur mycket påverkas vi av vår uppväxt och av våra rötter? Hur kan vi bryta de mönster som är nedärvda genom generationer – och är det ens önskvärt?

Erike har blivit så matad med historierna från sin mamma Mollys uppväxt, om känslan av att vara bortvald och oälskad, att hon emellanåt nästan trodde att det var hennes egna minnen. Det var som om det inte fanns någon plats för Erike själv. När Molly flyttar till ett demensboende börjar hon plötsligt minnas saker hon aldrig tidigare pratat om; minnen från den familj hon separerades ifrån när den nazistiska ockupationsmakten brände och skövlade i Nordnorge.

Det blir startpunkten för Erikes eget sökande. Efter en dramatisk ambulansfärd då hon varit övertygad om att hon skulle dö bestämmer hon sig för att ensam göra den 630 mil långa resan i Mollys fotspår, upp till nordligaste Norge för att ta reda på vad som egentligen hände när Molly adopterades bort.

Erike plockade förstrött med bilderna medan hon lyssnade med ett halvt öra på Molly. Det var länge sedan hon hade slutat betrakta Rigmor Hagen som sin mormor. Det hade stått så klart för henne att Rigmor och Reidar uppenbarligen inte hade tyckt om Molly. Molly hade varit som ett mistelfrö som försökt tränga in i deras tjocka bark, men de hade inte släppt in henne helt. Bara tillräckligt för att hon skulle få vatten. Allt hon hade behövt för att blomma och vara en lysande grön planta hade hon haft inom sig själv.

Hur hade Molly blivit om hon fått växa upp hos sina biologiska föräldrar? Hur hade hon blivit som förälder åt Erike då? Hade Erike varit någon annan?

Under resan börjar Erike ana att hennes egna trassliga relationer kan ha sin grund i upptrampade mönster som ärvts från generation till generation. Genom att följa spåren av mistlar får hon ledtrådar till hur hon ska kunna bryta med det destruktiva och äntligen låta hennes liv handla om henne själv. Det var dags att verkligen börja leva …

– Jag har själv en mamma som är adopterad. Därför har de här frågorna om ursprung och sammanhang alltid har varit väldigt viktiga för mig och fick mig att själv vilja söka efter mammas rötter. Under den resan föddes idén om att skriva en roman om de här frågeställningarna, säger Cecilie Östby.

Det bakomliggande temat om hur Nordnorge drabbades under andra världskriget gör boken synnerligen aktuell i vår tid med de stora flyktingströmmar vi ser i dag. När tar ett krig egentligen slut?

Mistelbarn bygger på Cecilie Östbys egna möten och upplevelser under resan till Nordnorge, med inspiration från de många starka karaktärer och miljöer hon fick stifta bekantskap med. Hon har sedan utforskat de frågeställningar som det egna sökandet väckte.

– Vi lider lite av en kollektiv historielöshet i Sverige. I den här romanen vill jag visa att man formas av sin historia. Men man har en möjlighet och ett ansvar att ta itu med sitt ursprung och att bryta negativa mönster, säger Cecilie Östby.

Mistelbarn är berättelsen om en kvinnas sökande efter sin egen identitet och modet att forma sitt eget liv. Med stilistiskt säker hand och mycket vishet ger Cecilie Östby läsaren spänning, ett oemotståndligt persongalleri och många livssanningar. Det är en bok att bära med sig.

Om författaren
Cecilie Östby är född 1970 och bor i Stockholm. Hon är verksam som journalist och textmakare. Författardebuten gjorde hon redan som nioåring med en novell i ett veckomagasin. Första bidraget i en novellantologi blev Kvinnan och eken 2014. Sedan dess är hon en van novellist och har bland annat medverkat i De sju dödssynderna, Över en höstfika och Över en vårfika – alla utgivna på Ariton Förlag. Mistelbarn är hennes debutroman.

För mer information, författarkontakt och beställning av recensionsexemplar, vänligen kontakta:
Petra Ariton
Tel: 0733-50 88 88
E-post: info@ariton.se