Konstnärinnan Laila Orning

Förord ur utkastet av boken Echo of human scream

av Laila Orning, konstnär och bildterapeut

Jag är min historia, min nutid och min framtid. Jag är min genetiska sammansättning, kopplad till den miljö jag växte upp i och den miljö jag väljer att leva i som vuxen. Jag är påverkad av mina föräldrar och mina förfäders sätt att vara och tänka. Jag är påverkad av samhällets identiteter och arketyper. Jag är tänkande, kännande och instinktiv. Jag har även potential att vara den jag vill vara. Jag är dessutom objekt för andras fantasi om vem jag är. Precis som du. Människan är komplex. Vi kan bokstavligen i våra tankar och känslor färdas mellan dessa tre delar, både frivilligt och ofrivilligt. Medvetet och omedvetet.

Konst är också komplext. Lika komplex som du och jag. Konst är gestaltning av någons kunskap, form, färg och material. Någons alster. Objekt och fantasi som ställs ut och filtreras i betraktarens personliga filter, innan det landar som något. En känsla, en tanke, ett tycke eller en upplevelse. Konst är liksom människan. Föränderlig. Den har en förmåga att spegla den tid som den skapas i utifrån individen, och den formas olika beroende på genre och utövare. Men den är fortfarande lika komplex som sin betraktare och sin konstnär. Att betrakta konst är ett möte. Ett möte som ofta möjliggör en högre närvaro inom oss själva när vi iakttar och känner in. Våra egna personliga ekon får en helt annan resonansmöjlighet och klang. För mig är det terapi att betrakta konst. Genom att lyssna på det eko som ljuder inom mig, som skapas av att titta på ett objekt, kan jag höra toner, som kanske blivit bort-trängda, glömda eller som är helt nya.

Del ur förordet i Echo- of a human scream