Livet, prestationen och kritiken

Livet har, som alla vet, sina små nyckfullheter och överraskningar till oss. Vi kan inte alltid styra och bestämma utan får ibland helt enkelt nöja oss med stå stilla en stund och betrakta när andra människors tankar och uttryck tar plats. Extra svårt att stå stilla, kan det bli när vi själva blir objekt för andras betraktande.

Det är oerhört svårt att bli nöjd när prestationsångesten fått fäste i en människas tankar. Vi är vanedjur och vi lever i en duo av medvetenhet och omedvenhet. När våra flöden blir störda av små gruskorn är det inte alltid så lätt att spotta ur sig pärlor efter dess rullningar i systemet. Insikten i VAD det är som saknas eller inte är "rätt" lyser med sin frånvaro. 

Igår hade jag ett samtal med en vän som är musiker och textskrivare. Vi pratade just om frustrationen i det kreativa flödet. Jag står precis inför en vernissage i dagarna och känner att det saknas vissa viktiga bitar för att utställningen ska bli komplett. Jag ursäktar mig med att det här verkligen är ett ilands problem och borde kanske inte uppta vår samtalstid. 

- Jag förstår precis. Säger han. För mig kan det hända med en ton eller ett ord som inte sitter perfekt, för mig.  

- Om du har en deadline, vad gör du då? 

- Släpper det i alla fall. Missnöjd men i tid.

- Vad är det värsta som kan hända?

- Ofta kommer den sista pusselbiten när man upplever den klara produkten igen med distans. När man hör musiken eller texten i sitt nya forum. 

- hur känns det?

- Fördjävligt!

Mmmm....frustrerande och fördjävligt. Det är samma här.... Jag tittar tillbaka på mina utställningar och så här har det varit varje gång..,det känns oklart...allt är helt ok men ändå oklart. Han kontrar. -Hur brottas du med insikten som kommer "försent"?

Jag blir tyst....skrattar....

- Jag har aldrig förstått att det är insikten av det som saknas som kommer "försent" utan jag har alltid trott att det är ett nytt inspirationsflöde som tar plats! Men tittar man bakåt....så är varje ny utställning en början av pusselbiten som saknades på den innan....

- Stämmer! Inte helt ovanligt att det kommer ett helt stycke av den pusselbiten som saknades. 

Idag, lördag vaknar jag till ett sms. En annan vän som står mitt i TV inspelningar och deadlines. Kreativiteten och kärleken till det man gör dör långsamt. Med det, dör självförtroendet och glädjen. Jag förstår precis. Idag full av insikter. 

Vi kan inte tävla i konst. Vi kan alla utmana oss själva men det går inte att tävla i konst. Att ta rätt toner, välja korrekta färgkombinationer eller få fram exakta smaker för att glädja någon annans referenslista är ryskroulett om du inte kan betraktarens referenser just idag. Kommersiellt.... Vilken färg tycker min besökare om just idag? Kanske samma som jag tyckte om förra veckan?

Tävlingar är lek och slump. De säger ingenting om oss som personer i helhet mer än det dagsaktuella material som visas. Roligt att betrakta och Hejja på, men de kan inte ge mig en helhetsbild av den som tävlar. Bara en fantasi. Gäller för mina tavlor likväl. Du får en bit av mig men inte helheten. Distans! Distans till mig själv och till min betraktare. Det blir ett helt nytt möte. Ha inga fantasier om hur det blir. Gör det du är bra på.

 Borta är prestationsångesten oavsett saknad pusselbit eller inte. Som konstnär, skribent, musiker eller kock.... Bjud in världen till ditt rum, men låt inte världen invadera och tala om hur ditt inre rum ska se ut! De är gäster hos dig, precis som vi är gäster i någon annans inre rum när vi är betraktaren. Det går inte att tävla i konst. Då är det något annat ❤️

Kritik. Det kommer alltid finnas ett behov hos människan att uttrycka vad de upplever, dvs vad de tycker. Ibland möter vi betraktare som är där vi är och ibland möter vi betraktare som är så långt bort från våra referensramar att det inte ger oss något alls. Och så kommer det alltid att vara. Jag älskar att betrakta konst, äta ute och lyssna på musik. Vilden låt som får mig att vibrera just idag avgörs av det jag har i systemet just nu. Drack betraktaren surt kaffe till frukost så kan en mocca smak på desserten falla åt båda håll. Är betraktaren olyckligt kär kommer texten i nästa sommarhit inte att gå in i dennes system förens han upplever ett samband, en närhet eller ett igenkännande ändå. Men någon annan kommer finnas där och tycka som du eller jag.  🙃 Och det där hycklande saknade ordet i den redan tryckta boken....skriv en ny bok och börja med just det ordet ❤️ Try it! It might work.