Sandra i Martinez talar ut om mobbingåren och om revanschen. ​”Dansband är så mycket mer än det som syns i media”

”Dansband är så mycket mer än det som syns i media”

I dag är Sandra Estberg hyllad sångerska i dansbandet Martinez, men hennes uppväxt var allt annat än glamourös. Psykisk mobbing på högstadiet och en känsla av att hon alltid måste vara en "duktig flicka" har präglat hennes liv.

– Jag har gått i terapi och har verktyg för att hantera det. Fast jag strävar fortfarande efter att alltid vara bäst.

Sandra Estberg växte upp på landet utanför Linköping under 80-talet. Hon åkte regelbundet på husvagnssemester och skidresor med sin familj och det var även då som hon blev introducerad till dansbandsmusik för första gången.

– Pappa spelade en bred blandning av musik och dansband var det enda vi i familjen kom överens om var helt okej.

Sandra följde även med sina föräldrar när de gick på buggkurs i en gammal gympasal tillsammans med andra familjer. Medan de dansade lekte hon med de andra barnen, hängde i ribbstolarna och sprang omkring.

– Vi lärde oss att bugga eftersom vi växte upp med det, men jag har alltid varit intresserad av musik och dans. Fast jag tänkte inte så mycket på att vi lyssnade på dansband hemma, för mig var det bara vanliga låtar.

När Sandra skulle börja på högstadiet var det dags att lämna landet och bege sig till Linköping. Det var då hon insåg ganska snabbt att hennes trygga barndom var över. Första terminen i sjuan blev hon introducerad till en redan bestämd hierarki med hårt klimat och psykisk mobbing.

– Det var speciellt en tjej som bestämde allt och hon angrep mig regelbundet. Det spelade inte någon roll vad jag gjorde, ibland hade jag bara fel strumpor på mig enligt henne. Det var till och med på tal om att jag skulle byta skola, men i åttan avtog mobbingen. Jag hamnade i ett stark tjejgäng som höll ihop och då tappade hon intresset.

Sandra berättar att hennes mobbare skickade en vänförfrågan på Facebook för ett tag sedan.

– Jag blev chockad och tackade nej. När jag var med mina syskonbarn på badhuset hemma i Linköping för några år sedan var hon där med sin familj. Jag tänkte att hoppas att ingen är elak mot dina barn på samma sätt som du var mot mig. Jag påverkas av mobbingen än idag, men det är svårt att sätta fingret på vilket sätt men jag tror att jag har blivit känsligare och tar åt mig okonstruktiv kritik lättare.

Efter de tuffa åren på högstadiet började Sandra studera på musikgymnasiet och intresset för att sjunga tog upp allt större del av hennes fritid. Det var även då som hon fick upp ögonen för dansbandsmusik på ett helt annat sätt än när hon var liten.

– Jag gillade Charlotte Perrelli, Wizex och jag tyckte att det verkade roligt att arbeta i branschen. Efter gymnasiet började jag att plugga på musikhögskolan, men jag tänkte inte ens på att det var en lärarutbildning utan jag ville bara syssla med musik.

Efter examen arbetade hon som musik- och textillärare i två år. Tanken var att kunna gå tillbaka till läraryrket ifall hon inte lyckades försörja sig som sångerska på heltid. En plan b, förklarar Sandra.

– Jag kombinerade min anställning med att sjunga i coverbandet Nova under några år. Det var en bra grund att stå på, men jag kände att jag ville vidare. Våren 2012 hade jag sporadisk kontakt med Danne Strandberg i Martinez och han berättade att deras sångerska skulle gå på mammaledighet och att de letade efter en vikarie.

Sandra blev nyfiken på bandet och tackade ja till en provspelning i Piteå. Och resten är som de säger – historia.

– Sedan blev jag kvar, säger hon och skrattar.

För publiken är Sandra sångerskan med prickiga klänningar, men privat är hon mer en jeans och t-shirt tjej.

– Min avkoppling och hobby är att sy klänningar. Jag hämtar inspiration från 50-talet och använder mig av Martinez färger som är rött, svart och vitt när jag väljer tyger. Jag brukar få förfrågningar om jag kan sy upp klänningar på beställning, men jag säger nej varje gång. Jag är perfektionist och skulle aldrig våga sy åt någon annan.

Hennes högra krav på sig själv och känslan av att alltid vilja vara en duktig flicka har i perioder varit en tuff ryggsäck för Sandra att bära.

– Ibland går det överstyr, men det har blivit bättre. Jag har gått i terapi och har verktyg för att hantera det. Fast jag strävar fortfarande efter att alltid vara bäst.

Sandra berättar att det var en konstig känsla när hennes dröm om att kunna leva på musiken gick i uppfyllelse. Förra året vann hon dessutom Guldklaven och fick titeln årets sångerska.

– Jag lyckades, jag gjorde det. Det är otroligt roligt att få underhålla människor och dansbandsfansen är verkligen bäst, vi är som en familj.

7 april släppte Martinez sitt nya album ”Favoriter” och Sandra ser positivt på framtiden.

– Jag vill fortsätta att utvecklas och visa att dansband är så mycket mer än det som syns i media. Vi gör cirka 170 spelningar per år och har massor av trogna fans. Men man måste ha en förstående familj eftersom vi har 200 resdagar om året. Ibland får man ha fredagsmys på en måndag, men allt går bara man vill.

För mer information och bokning av intervjuer

Atenzia Records
Pär Winberg 
0512 29954 // 0709 454547
par@ginza.se