Den stora kulturresan i krokodilgapet

Digitalisering är det mest kraftfulla vi har, för att möta den utmaning den demografiska utvecklingen medför. 

– Nu krävs radikala grepp. Det är ett krokodilgap vi ska täppa till, menar Patrik Sundström, SKL.

Digitaliseringen och de nya arbetssätt som följer med den, är det som kommer att hålla ihop välfärdssektorn. Patrik Sundström är programansvarig för e-hälsa på SKL, Sveriges kommuner och landsting, och han börjar gärna från början när han förklarar vikten av digitaliseringen: Den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning kan inte mötas med enbart förlängt arbetsliv.

Desperata tider kräver desperata åtgärder, säger talesättet. Att ha förutsättningarna i åtanke är nödvändigt när man betraktar allt arbete med digitalisering inom vård och omsorg, menar Patrik, men poängterar också att det dock är ett av flera perspektiv på digitaliseringsarbetet. Ett annat är att invånarna faktiskt förväntar sig digitalisering ur ett serviceperspektiv.

– Vi behöver möta invånarna. De har samma förväntan på sin vård och omsorg som inom andra sektorer.

Dessa två perspektiv är de viktigaste för Patrik. Men det finns förstås fler. Effektivisering handlar om så många nivåer. Att rent tekniskt designa smidiga system för tillfällig sjukvård avlastar resurser till de kroniskt sjuka, med större behov av vård. Patrik nämner patientmakt som nyckelord.

– Genom kunskapsstöd och olika parametrar kan man agera själv. De flesta människor vill klara sig själva, på det här sättet får de chansen att öka sin egen makt över hälsan. Vi förskjuter kompetens och stöd inifrån systemen ut till människors vardag, poängterar Patrik entusiastiskt.

– Vi flyttar ut från sjukhusens golv och tak till de platser där folk verkligen befinner sig. Det kommer att bli en stor kulturresa för oss alla!

Att ha alla dessa perspektiv klara är en förutsättning när nya system ska utformas.

– Alla har olika behov och drivkrafter. I de nya systemen kommer man att kunna skräddarsy olika lösningar och erbjudanden om vård. Istället för samma process för alla med en viss diagnos blir det valmöjligheter.

Men hur ser då situationen ut med svenska digitaliseringsprocesser våren 2019?

– Jämfört med andra länder ligger Sverige väldigt, väldigt bra till. Vi har redan många lösningar och infrastruktur på plats, som att alla nu kan se sin patientjournal på nätet, liknande finns bara i våra nordiska grannländer. Det råder absolut inte nåt kaos, den saken är klar!

Patrik hävdar också bestämt att medarbetare inom hälso- och sjukvård är sugna på att driva utvecklingen framåt – och att även invånarna är ”pigga på att testa nytt” när de får vara med och bestämma själva. Nu återstår förflyttningarna in i de nya systemen. Sedan väntar dock den stora förändringen med att ändra arbetssätten.

– Vi arbetar på sätt som vi gjort sedan urminnes tider. De nya digitala möjligheterna kräver att vi också börjar görapå nya sätt. Det handlar om människa och maskin ihop. Förändringar sker inte av sig själva.

Att det finns ett tydligt centralt stöd är viktigt för att avlasta de enskilda vårdcentralerna, sjukhusen och landstingen från att behöva utreda saker som policies, juridik, säkerhetsfrågor och finna olika standarder. Sammankopplingen mellan it i vården och MT, medicinsk teknik, är fortfarande ett område där mycket återstår att lösa.

– Här måste det vara jämlikt över hela landet. Vi måste sänka trösklarna för det verksamhetsnära utvecklingsarbete som ska ske. Det ska vara lätt att göra rätt, för både vård och näringsliv. Vad behövs för att kunna göra en bra affär i Sverige? Vi måste öka vår tydlighet.

När mycket händer samtidigt behöver pilotstudier göras ännu bättre, för att orka genomföra storskaliga förändringar, menar Patrik.

– Majoriteten av de svenska regionerna står ju faktiskt inför införande av nya vårdinformationsmiljöer. Det ger helt nya förutsättningar men kräver också en smått historisk kraftsamling.

ANNA HAGNELL
B3 Healthcare Consulting