Jag är både glad och förvånad

Maj 2018: Vitalis var sådär fantastiskt som bara Vitalis kan vara. Alla människor, alla möten, all vilja att göra goda förändringar och den fina stämning som fanns i vår välbesökta monter – i år ett mysigt ”kök”. Men årets mässa lämnar mig också med en känsla av förvåning. Förvåning över att vi inte förmår mer.

Tillsammans är ett av mina favoritord. När vi arbetar tillsammans förmår vi mer. Det blir både roligare och bättre. Varför ödar vi då bort så mycket av vår tid?

Det var med en känsla av stor förvåning jag lyssnade till paneldebatten mellan några av E-hälsosveriges främsta företrädare, eftersom publiken svek. Vi var så få som kom, när nu möjligheten fanns att verkligen mötas och tala tillsammans. Jag är också förvånad över att vi inte talar om det som är verkligt viktigt när vi får dessa tillfällen. Och varför samlas dessa företrädare för att enbart diskutera de stora, generella drag som vi redan känner till?

Vi talar på molnfri höjd. Vi missar det konkreta, det svåra och undviker ämnen som går på djupet, där vi kanske riskerar att stöta emot varandra, tycka olika, ha svårt att komma överens. Men ska utveckling ske måste vi våga stöta mot varandra, skava, ja, kanske måste det till och med stundtals vara smärtsamt! Vi måste ha modet att våga borra, studsa, att det tar emot. Det är först i den processen som vi når kärnan till det vi ska och måste göra.

Lider vården av resursbrist – eller handlar det kanske av reformbrist? Vårdens digitalisering handlar väl i själva verket om medel för att nå bättre hälsa?! E-hälsa för patienter handlar om egenmakt, självständighet och möjlighet till medverkan. Kanske är vi mest rädda. Rädda för att släppa in patienter i vårdens hierarkier, där nya styrsystem ruckar på traditionens grundvalar. Nya arbetssätt väcker oro.

SJ och banker har stängt ute personer som inte har eller kan hantera datorer. Kommer sjukvården att göra likadant? Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Nya lösningar kan inte vara istället för, utan ett komplement. Men ett komplement som de flesta av oss kommer att välja.

Jag tycker det går så långsamt. Kanske i synnerhet inom primärvården. Varför ska ett besök på vårdcentralen vara ett förutsättningslöst möte helt utan agenda, när vi skulle kunna förbereda både patient och läkare med stöd av en app eller annan digital tjänst? Varför ska väninnan behöva vänta tre timmar på husläkaren hon är listad hos, bara för att få gå hem igen i outrättat ärende därför att hon inte har rätt köplats på akuttiderna?

Vi kan bättre. Och vi måste göra det tillsammans. Smaka på ordet. Tillsammans.

Men mitt i förvåning och otålighet så är det detta tillsammans som också får mig att tro på det vi vill genomföra. Tillsammans vill, kan och förmår vi göra mer. På B3IT Healthcare har vi under 2018 hjärtats år. Vi har utbildat oss inom hjärt-lungräddning. Många av oss deltar i vårens Blodomloppet, ett lopp som vill uppmärksamma livsviktig blodgivning och främja en hälsosam livsstil. Inom företaget har vi också en gemensam stegutmaning där vi alla loggar steg varje vecka – för lilla hjärtats skull. Därför skänkte vi också en rejäl peng till Hjärt-lungfonden, som ett resultat av alla som kom till vår tävling i montern. Tre personer vann även bokvinster: Sara Almvide, Ewa Winther och Patrik Henriksson. Grattis till er!

Vi är mitt i romantisk försommartid, när hägg och syren prunkar. Det spritter i både människa och natur. Men kärlek kräver lite arbete. Det är inte alltid det blir kärlek vid första ögonkastet. Både hjärta och hjärna måste mötas. Det är först då vi förmår det goda.

Bästa sommarhälsningar,

ANNETTE MÅRDBRINK, vd B3IT Healthcare
annette.mardbrink@b3it.se

PS Snart blir vi bättre. B3 Healthcare. 

B3IT Healthcare ger ett ut ett nyhetsbrev med omvärldsbevakning för att vi vill ge tillbaka något till branschen som vi brinner för – för att fler ska få höra om allt spännande som sker, och emellanåt förtydliga de komplicerade men viktiga processer som utgör vårdens digitalisering. Kontakta oss om du också vill bli prenumerant.