Vårdens behov måste styra

Pionjäranda präglar Helene Seeman-Lodding och hennes kolleger.

– Det här är fruktansvärt roligt och spännande, säger Helene om nystartade VGR-projektet för framtidens vårdinformationsmiljö.

Redan nu har Helene Seeman-Lodding ett klart för sig: Hon kommer att trampa på många ömma tår och slakta åtskilliga heliga kor, på vägen mot en smartare it-användning i Västra Götalandsregionen. Men hon gör det full av entusiasm och energi.

– Jag har stoppat huvudet rakt i ett getingbo, säger hon men tillägger snabbt:

– På ett positivt sätt alltså! Vi har släppt ut så mycket kraft; det finns ett stort intresse. Vi får många spontana inspel med höga förväntningar och en genuin önskan om att vi ska kunna kanalisera den kunskap som finns. Och hitta en lösning.

Det där med slutgiltiga lösningar tror dock Helene inte riktigt på. Utveckling är ett ständigt pågående arbete som aldrig kan avstanna. Däremot vet hon att det finns mycket att göra.

– Vi är många som liksom saknat en mottagare för vårt budskap tidigare. Det handlar om så komplexa strukturer att ingen riktigt känt ansvar för att ta bollen. Med vårt projekt öppnar sig kanaler och vi kan skapa arenor där människor kan mötas och diskutera.

Helene själv är en av de många som redan tidigt brann för vad ett it-stöd borde kunna göra för att underlätta processer i verksamheten. Som läkare och senare verksamhetschef inom anestesi- och akutvård på Sahlgrenska universitetssjukhuset gjorde hon genom åren sin stämma hörd när det gällde brister i dokumentation.

– Man förstår inte hur verktygen tagits fram. De stämmer inte med den kliniska funktionen. Bristen på systematisk användbarhet leder till oerhörd frustration.

Helene valde att engagera sig genom yrkesföreningen Sfai, Svensk förening för anestesi och intensivvård, där hon som ordförande under flera år drev kvalitets- och utvecklingsfrågor gentemot landsting, Sveriges kommuner och landsting och en rad myndigheter. Det blev vägen till jobbet som projektledare för Framtidens vårdinformationsmiljö.

E-hälsoenheten för Västra Götalandsregionen är granne med centralstationen i Göteborg, inhyst i en ståtlig kåk som väl lever upp till sitt lokalhumoristiska namn Vita huset.

– Och så har vi ett ovalt konferensbord. Därför har vi förstås möten i Ovala rummet, ler Helene lite pillemariskt.

Projektet drog igång vid nyår och fortfarande är det mycket som ska falla på plats. Inte minst det faktum att, som Helene, komma från en verksamhet med fasta strukturer och hierarkier, till ett projekt som i mycket själv definierar sitt arbete. Nu ska kompetenser inventeras, behov och samarbetsmöjligheter ses över.

– Ska du ut och åka, kollar du trafikläget genom att googla. Herregud, varför gör vi inte på samma sätt på sjukhusen för att se lediga sängar, hur läget är på akuten, hur mina verksamhetsflöden ser ut? Det får mig att brinna. För det finns oerhörda möjligheter!

Sverige datoriserades på ett genomgripande sätt tidigt, internationellt sätt. Idag tror Helene att det delvis ligger oss i fatet.

– Vi sitter fast i gamla it-strukturer samtidigt som modern it-teknik exploderar. Då kan andra länder ha lättare med vidareutvecklingen, eftersom de kan hoppa över flera av de steg vi gått igenom.

Det är här de ömma tårna och heliga korna kommer in. It-lösningar har länge handlat om att lappa och laga istället för att göra nytt och verksamhetsanpassat. I internationella jämförelser visar svensk sjukvård på mycket goda resultat för patienterna. Men med ineffektiva it-metoder kommer vi inte att ha råd med den vård vi driver idag – om inte arbetssättet ändras, menar Helene.

– Den medicinska utvecklingen och möjligheterna för vad vi kan göra ökar explosionsartat. Informationsmängden fullkomligt exploderar – det kommer mellan 1 500 och 1 600 medicinska artiklar i veckan. Förmågan att omsätta den kunskapen i vardagen finns inte!

Tid för reflektion och analys finns inte när vården också gått från en nära doktor-patientrelation, till en mer löpandebandmetod där vård är något man producerar, patienter något man ska beta av. Kombinationen av ökad informationsmängd och stor patientgenomströmning ställer ännu högre krav på ett funktionellt it-stöd, är Helenes fasta övertygelse.

– Vi får människor att överleva de mest komplexa tillstånd. Men tar vi inte tillvara kunskapen kan vi inte kvalitetssäkra vården. Det saknas integrerade beslutsstöd som filtrerar information ur sin kontext och stödjer ditt beslut som vårdgivare. Då skapas onödiga risker.

Verktygen finns, men nu måste de utvecklas att stödja vården och dess medarbetare. Helene tror på ramverk som centrala instanser, som E-hälsomyndigheten, förvaltar och driver. Men hon menar också att vård till syvende och sidst handlar om individuella möten, där även frågor om it-stöd måste drivas lokalt och i viss mån individualiserat.

– Vi kan dra nytta av andras kunskaper. Men vi måste också göra kunskapen till vår egen, fastslår Helene som själv arbetar kvar som läkare på 25 procent.

– Det är en liten tanke hos mig, att ha kvar rötterna ute i verksamheten. Information och it är ett väldigt viktigt verktyg. Men samtidigt insikten om att det bara ett av många.

Helene återvänder gärna till projektets namn, Framtidens vårdinformationsmiljö. Ordet miljö är centralt för henne och syftar till att inte låsa in tanken, lockas tro ”att det går att ringa Microsoft som har en lösning för alla problem”. Miljön har vi alla omkring oss, är föränderlig och påverkansbar.

Kontoret är nyrenoverat, medarbetarna har successivt börjat komma på plats. Ändå är arbetet redan i full gång, med omvärldsanalyser och flitigt deltagande på konferenser och i nätverk. Egna referensgrupper och djup förankring i verksamheten är centrala. De första konkreta utmaningarna är också på gång, i samband med att befintliga avtal på it-lösningar löper ut. Ett första delprojekt handlar om regionalgemensam operationsplanering. Här ska regionens strukturer och verksamhetsgemensamma funktioner testas.

– Det blir vår första lilla testballong. Sedan ska vi lära oss av den. Vi hoppas börja leverera konkreta handlingsplaner allt mer. Vår arbetsmetod är att konkretiseringsnivån ska bli högre och högre. Det är fruktansvärt roligt och möjligheterna så stora. Förändrar vi bara lite, kan vi uppnå så oerhört mycket mer.

ANNA HAGNELL
anna.hagnell@b3ithealthcare.se

Kontakta B3IT Healthcare:
VD Ragnar Lindblad
ragnar.lindblad@b3it.se