Salt - ännu en "fett och kolesterol-myt"

Vi har alla hört hur skadligt salt är, hur det höjer blodtrycket och orsakar hjärtproblem. Nå, det är både falskt – och kan vara sant. Men faktum är, att för lite salt är riktigt skadligt – och kan även höja blodtrycket. Med sommarens värmeböljor är det många som lider i onödan på grund av saltbrist. Man blir utmattad av saltbrist.

Men först lite om de studier som gjorts som orsakat dessa saltvarningar. I en lång artikel i New York Times 2 juni 2012 beskrev bestsellerförfattaren Gary Taubes hur forskningen om salt gått till (1). I början på 1970-talet började man prata om relationen mellan salt och högt blodtryck. Men det fanns ingen riktig forskning. En studie baserades på att man noterat, att en viss grupp människor som åt mycket lite salt praktiskt taget inte hade något högt blodtryck. Nå, det lät bra, men denna befolkning åt mycket litet av annat också, socker till exempel. Så den studien bevisade ingenting.

En annan studie var baserad på djurförsök. Råttor fick massor med salt och fick högt blodtryck. Sedan fick man reda på att de stackars råttorna fick sextio gånger mer salt än människor någonsin skulle få i sig. De fick motsvarande två fulla koppar med salt – per dag!

Baserat på dessa två så kallade studier bestämde sig de amerikanska myndigheterna, USDA och FDA att salt är skadligt. Och det spred sig över hela västvärlden. Trots att flera kardiologer senare förnekat detta och sagt att forskningen var dålig, fortsätter myten. En ledande kardiolog, dr Graham MacGregor förklarade en gång att forskningen inte var annat än ”en mindre irritation som orsakade en större uppståndelse”.

Men har myndigheterna en gång bestämt sig så är det närmast omöjligt att rubba dem. Se på kostcirkeln, fett, kolesterol och inte minst mängden vitaminer och mineraler som i alla tider legat på ”minsta möjliga dos” för att undvika bristsjukdomar. Länge påstod man att det var farligt att inta mer än 400 IE D-vitamin. Det får man på tio minuter i solen.

Faktum är att för lite salt orsakar hjärtproblem. I en studie år 2001 följde forskare 3681 personer från fem europeiska länder i åtta år. Slutsatsen var: ”Lägre natriumutsöndring var associerat med högre CVD (kardiovaskulär) mortalitet.”

Studien som publicerades i anrika Journal of American Medical Association (JAMA) ignorerades helt. (2)

"Man kan utan tvivel säga," som Drummond Rennie, redaktör för The Journal of American Medical Association, sade redan 1998, att myndigheterna som driver budskapet om att äta mindre salt hade "gjort ett åtagande om salt-utbildning som går långt utöver de vetenskapliga fakta."

En annan studie som publicerades redan 2008 följde under åtta år personer från fem länder och tre kontinenter, och fick samma resultat. Men den verkliga spiken i kistan på varningar om högt saltintag är förmodligen slutsatsen från National Health and Nutrition Examination Survey vars undersökningar styrs av regeringen: under de sista 30 åren har de funnit ut att diet med högt saltintag inte är associerat med ökat blodtryck.

I själva verket är det så att om man har för lite mineraler, däribland natrium, så kan det resultera i för högt blodtryck. Och studier har visat att diet med lågt saltintag kan öka risken för hjärtattacker med 400%. (3)

Men absolut, om man redan har högt blodtryck, så skall man inte experimentera med ökat saltintag (bordssalt). Ökat saltintag gör att vätskan kvarhålls i kroppen (för att späda ut saltkoncentrationen) vilket gör att blodtrycket höjs temporärt – tills dess att saltet och vattnet utsöndras av njurarna genom urinen.

Vad är salt?

Salt i sin grundläggande form består av natrium (40%) och klorid (60%). Natrium är en essentiell mineral, en elektrolyt, som tillsammans med klorid och kalium håller vätskebalansen i kroppen; från vätskan i våra celler till vårt blodtryck, såväl som våra lymfkörtlar. Utan salt kan hjärtat inte dra ihop sig vilket naturligtvis är förödande som alla förstår.

Klorid reglerar vår syra-bas balans. Den behövs för magsyran (Hcl), höjer vår pH-nivå och absorberar kalium.

Vilket salt är bäst?

Nå, detta är ingen licens för att hälla salt på allting. Lagom är nyckelordet här. Men det finns en annan faktor. Det mesta bordssaltet idag består av rent natriumklorid. Och det är raffinerat, helt vitt, och har ofta anti-kak ingredienser i sig som gör att det rinner bättre ur ströaren, med namn som: natrium ferrocyanid, ammonium citrat och aluminium silikat.

Vi ser också idag ”havssalt” som är helt vitt och rinner fint ur ströaren. Det är möjligt att det kommer från havet, men har det blivit raffinerat? Ja, om det inte är ljusgrått utan helt vitt, har det blivit raffinerat på ett eller annat sätt. Man säger också att det består av 98% rent salt. Låter bra – eller hur?

När man raffinerar salt tar man bort alla spårmineraler i saltet, då blir det vitt. Men man tar även bort 40% av alla nyttigheter. Havssalt med spårmineraler och natrium är nyttigt för oss – tar man bort spårmineralerna är natriumet rent ut sagt giftigt i de mängderna. Havssalt är inte helt olikt vårt blod i mineralbalansen. Det gäller alla mineraler och vitaminer, för mycket av en eller annan kan vara skadligt i längden. Kroppen vet inte hur den skall hantera det.

Man kan jämföra det med det vita sockret där man tagit bort alla mineraler och andra ämnen från de olika råsockerarter som finns. I råsocker finns det till exempel fortfarande kvar krom som hjälper till att hantera insulinhalten. Eller det vita mjölet där man tagit bort 90 procent av alla nyttigheter.

Naturligt havssalt

Det finns dock en del saltprodukter på marknaden som består av rent havssalt där man varken dragit ifrån eller lagt till något. Celtic havssalt från Frankrike räknas som världens finaste salt. Det är ljusgrått av alla mineraler och fortfarande fuktigt. Man riktigt känner havet när man öppnar påsen. Det rinner inte som vanligt salt, vilket innebär att det inte finns några anti-kak medel. Men det smakar faktiskt gott, inte ”salt” som vanligt bordssalt, som nästan är frätande i smaken. Celtic salt har en mjuk, nyanserad smak av alla mineraler.

I Celtic salt är natriumhalten ca 34% (salthalt ca 55-60%), resten är spårmineraler och fukt. Vanligt bordssalt har 98-99% salthalt.

Celtic havssalt kommer från oförstörda områden i Frankrike. Saltet sol- och vindtorkas och skördas i Bretagne. Det är garanterat fritt från pesticider, herbacider och skadliga kemikalier. Framförallt är det mycket mineralrikt och ett alldeles utmärkt mineraltillskott, utan tungmetaller. Det tillfredsställer vårt saltbehov utan att överbelasta kroppen med natrium. Det innehåller en mängd viktiga spårmineraler, såsom magnesium, kalium, selen, koppar, zink, järn och mangan. Celtic salt har till exempel mycket högre spårmineralhalt (17,5%) än Himalayasalt (4,1%).

Många naturläkare rekommenderar idag Celtic salt. Dess största användning är naturligtvis vid matlagning, men man kan vid extra värme, bastubad, sport, hårt arbete, etc., även lägga en tesked salt i ett stor glas vatten och låta det lösa upp sig naturligt under en timme eller mer. När det är helt upplöst kan man lägga ner lite fler korn tills lösningen är mättad. Använd sedan ett par matskedar av detta i vanligt vatten per dag. Detta salt har inte den skarpa sälta som vanligt bordssalt har och är gott att dricka. Lösningen håller sig flera dagar i kylskåp då det i princip är desinficerat av saltet.

Det är en liten brasklapp med havssalt. Det innehåller inte så mycket jod som vanligt bordssalt där man lagt till det som en tillsats. Å andra sidan har Celtic salt ett aromsalt med hög halt av helt naturlig jod (375 mcg / ¼ tsk) vilket består av sjögrönsaker med den nya ”umami-smaken”.

(1 ) http://www.nytimes.com/2012/06/03/opinion/sunday/we-only-think-we-know-the-truth-about-salt.html?pagewanted=all&module=Search&mabReward=relbias%3Ar

(2) http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=899663

(3) The Cochrane Database 2004.1, Alderman. Hypertension 1995;25(6)