Det är inte de yviga gesterna som gör det

Det är en fröjd att leda en konferens med kunniga och fängslande talare, som vet hur de ska göra för att få med sig publiken. Årets UC-dagen var alltså en fröjd att moderera. Flera av talarna var erkända talare; komikern Al Pitcher som flög runt på scen och använde hela sitt register av både kroppsspråk och röstresurser för att roa publiken, den sociala entreprenören Leo Razzak som med stor känsla och hängivenhet uppmanade oss att se alla människor för vad de är oavsett ursprung och hudfärg, och entreprenören Paolo Roberto, som avslutade konferensen på ett minst sagt medryckande sätt när han självsäkert berättade om att man inte är sin historia utan sin framtid.

Men det var inte bara dessa självklara 5-poängare som gjorde ett starkt avtryck med fängslande berättelser och stundals yviga och väl inövade gester. Den som fick minst lika bra gehör var inledningstalaren Annika Winsth, chefsekonom på Nordea som på sitt lugna och förtroendeingivande sätt berättade om utmaningarna med konjunkturläget och hur hon såg på den nya finansministerns svartmålande om landets finansiella läge med bland annat ”tomma lador”. Annika stod helt stilla på scen och visade med väl genomtänkta powerpoint-bilder på hur det ekonomiska läget ser ut i förhållande till andra länder och i förhållande till tidigare år. Hon känner inte igen den bild som regeringen målar upp och sa att vi nu har fyra förlorade år framför oss. Hon behövde inte några förstärkande gester för att få fram sitt budskap. Det var tydligt och knivskarpt.

För att vara medryckande och fängslande krävs inte yviga gester, även om det för en del är nödvändigt (Al Pitcher hade inet varit lika rolig annars). Det som krävs är kunnighet och äkthet. Och framför allt att hitta ett kroppsspråk som ligger nära en själv. Stilla, yvigt eller mittemellan. Allt kan fungera.