När verkligheten förändras måste kartan hänga med

Häromdagen var jag involverad i ett seminarium kring framtidens industri där representanter för såväl fack, arbetsgivare som staten deltog. Några punkter kring förutsättningar och förändring var speciellt intressanta att ta med sig i fortsatta diskussioner kring industriell utveckling. 

1. Några stora, globala industriföretag vittnade om att verka i en miljö där kompetensförsörjning, utbildningsinsatser och närvaro av progressiva leverantörer av högt specialiserade tjänster är avgörande aspekter. Vid övervägande att förlägga verksamhet till Sverige värderas dessa aspekter. Framförallt inom en specifik koncern där naturligtvis det svenska dotterbolaget konkurrerar med andra dotterbolag världen över. Ett nytt uppdrag kan likaväl och lika lätt hamna hos en tillverkningsenhet eller forskningsenhet i ett annat land.
2. Ett globalt bemanningsföretag med globala kompetensförsörjningskontrakt berättade om hur deras kunder hör av sig inför etableringar av verksamhet i det specifika landet. I den diskussionen bedöms landets förutsättningar utifrån allt från trygghet, miljö, utbildningssystem och inte minst skattetryck. I rollen som brygga i en eventuell etableringsfas blir bemanningsföretagets erfarenheter viktiga.
3. När utmaningarna kring industriell utveckling i slutet av 1980-talet var uppe till diskussion tillsatte dåvarande regering en produktivitetsdelegation under ledning av Klas Eklund. Arbetet i delegationen inleddes med sedvanlig genomgång av nationalekonomiska makrodata, tills utredningen bestämde sig för att flytta fokus till mikronivån- alltså företagsnivån. Ett stort antal case-studier genomfördes, vilka visade på en helt ny karta för industriell utveckling. Ett av de goda exemplen som lyftes fram var ABB:s utvecklingsprogram T-50 som handlade om ny arbetsorganisation i företaget. Ivrigt påhejade av dåvarande Metall-facket. Samtidigt spred sig en ny produktionsfilosofi, Lean Production, på global nivå som också fokuserade på effektiva produktionskedjor och ny arbetsorganisation. Dessa tre strömningar möttes samtidigt och fick en enorm genomslagskraft i både debatt och praktik. Jag har beskrivit detta intressanta händelseförlopp i ett bredare perspektiv i min doktorsavhandling.

Vart är vi på väg?
I dag är vi i en liknande situation. Omvärldsfaktorer har ändrats radikalt under det senaste decenniet. Alla industriintressenter letar efter den nya kartan, som kan skönjas i punkt 1 och 2 ovan. Uppsalaforskarna i industriella nätverk publicerade för flera år sedan en vetenskaplig artikel med titeln No business is an island Här finns en hel del att hämta för att förstå dagens komplexa globala industrinätverk. I nuläget florerar det dock en mängd olika kartor som konkurrerar om att ge sin verklighetsbild.

Varför behövs en gemensam karta över dagens industriella terräng? Ja, om vi alla orienterar efter våra egna kartor springer alla åt olika håll. Så, låt oss ta tillvara Produktivitetsdelegationens strategi och erfarenheter – initiera ett antal case-studies av progressiva företag och så tar vi det därifrån.

Ps. Jag skrev en artikel om kartor, What maps are good for, i Uppsala universitets forskningstidskrift Mercury Magazine no 4, 2013, artikel 18.

Henrik Bäckström
Förbundsdirektör Bemanningsföretagen