Bengts Betraktelser – Orostider

Försöker samla tankarna i dessa orostider, men inte är det lätt.
Vi översköljs av den ena nyheten värre än den andra – flyktingkris, Putin, terrorism, IS.

Det så viktiga klimatmötet i Paris hamnar helt i skuggan av alla andra katastrofer som den sämsta sidan av människan förmår att ställa till med, i regel de maktgalna männen. Jag hoppas trots allt att det goda hos människan skall bli synligt i Paris om några dagar. Att merparten av världens ledare skall ha nåtts av insikten att vi måste ställa om från en värld baserad på olja och kol till en värld som bygger på förnybara energislag – med andra ord en bioekonomi. De flesta av oss vill inte förändra sitt sätt att leva – runt 80 % har jag hört. Ändå vet vi att fortsätta som förut med ”Business as usual” leder oss till en värld med bortåt 4 graders global uppvärmning. Det vore helt förödande för våra barnbarn och allt annat levande. För visst vet vi väl vid det här laget, eller hur? Forskarna har ju larmat om växthuseffekten sedan 80-talet, allt mera högljutt för varje decennium. Sverige införde ju koldioxidskatt på fossila bränslen redan 1992, så nog tusan vet vi. Vi har ju faktiskt allt att vinna på denna omställning eftersom vi råkar bo i det bästa av länder. Ett land av mjölk och honung och än mera av mjölk och träd. För skogen är nyckeln där det är möjligt att skapa tillväxt och hållbarhet – samtidigt.

Men då behöver vi även modiga politiker som våga ta tuffa beslut för att påskynda omställningen då starka kommersiella krafter vill att vi fortsätter i de vanliga hjulspåren. Kanske var det just det vi såg början av för några veckor sedan när regeringen lanserade Fossilfritt Sverige tillsammans med ABB och Preem. Nu väntar vi bara på att det skall följas av en strategi för att bygga denna bioekonomi, något som Finland redan gjort. Här är den.

Vad kan du göra under tiden för att ändå dra några strån till biostacken?

Här är några tips: Köp kläder av viskos, tanka Preem Evolution diesel som är över 30 % förnybar (finns på Haga-macken), ät kött från Västernorrlandsgården, ta tåget till Stockholm, ät vegetariskt på måndagar, cykla till jobbet vid plusgrader och lyssna på Johan Rockströms sommarprogram. Börja gärna med det sista, så tror jag resten ger sig.

För att dämpa oron vill jag avsluta med en mänsklig dikt av Stig Dagerman, men i motsats till honom tror jag att blir vi tillräckligt många kan vi göra världen till en bättre plats. Processen är i gång, men enligt Herr Rockström behöver vi bli 18 % för att stora samhällsförändringar ska ske. Nu är vi bara 16,2 % typ, så Du behövs