Vad är hållbara klimatnyttiga biodrivmedel egentligen värda?

För att möta transportsektorns framtida behov av förnybara drivmedel kommer alla hållbara alternativ – biogas, biodiesel, el, vätgas, etanol med fler – att behövas. Vi har inte råd att bortse från någon möjlig lösning. Mångfald är nyckeln till framgång!

Mycket tyder på att tiden snart är förbi då det gick att förlita sig på en ”oändlig” tillgång på billigt drivmedel från en källa. Det är dags att tänka om. Utredningen Fossilfrihet på väg konstaterade 2013 att det börjar bli bråttom om vi ska nå en fossilfri fordonsflotta till 2030. Sedan dess har lite hänt, trots att det verkar råda politisk konsensus om det långsiktiga målet. Trots att Sverige har goda chanser att bli självförsörjande på förnybara drivmedel. Och trots att vi klarat av liknande omställningar inom bland annat el- och värmesektorerna förr med positiva resultat.

Transportsektorn är alltjämt till nära 90 % beroende av importerat fossilt bränsle. Vare sig det är råolja eller färdig bensin och diesel som importeras så saknas uppgifter om vilket oljefält råvaran kommer ifrån eller om oljan utvunnits ur tjärsand eller oljeskiffer. En sammanställning av drivmedel på den svenska marknaden visar också att andelen rysk och nigeriansk råolja har ökat markant bara de senaste tre åren. Enligt Gröna Bilister bidrar rysk oljeutvinning varje år med utsläpp i Sibirien som är sex gånger större än vid katastrofen i Mexikanska golfen 2010. Och det finns få – om några – råvaror till drivmedel som kan kopplas till så stora sociala problem som just rysk och nigeriansk olja.

Lyckligtvis finns det alternativ i form av inhemskt producerade, hållbara biodrivmedel. Sedan flera år är EU:s förnybarhetsdirektiv införlivat i svensk lag, vilket innebär att ursprungsland, råvaror och klimatpåverkan måste redovisas för biodrivmedel på den svenska marknaden. Sammanställningen för 2013 visar att klimatnyttan var 65 % eller bättre för samtliga sålda biodrivmedel, vilket gav en samlad utsläppsminskning med 1,95 miljoner ton koldioxidekvivalenter, att jämföra med sektorns totala utsläpp om 13,6 miljoner ton samma år.

Ett av de mest mångsidiga och klimatnyttiga alternativa drivmedlen idag är biogas. Marknaden har vuxit stadigt under hela 2000-talet och Sverige är världsledande vad gäller användning av biogas som fordonsbränsle. Biogas från rötning har dessutom den unika fördelen att rötresten kan användas som näring i jord- och skogsbruk, vilket sluter kretslopp av näringsämnen och minskar behovet av konstgödsel.

Biogas är dock bara en del av lösningen. Det kommer krävas en mångfald av olika drivmedel, med olika förtjänster, för att tillgodose transportsektorns energibehov. Att tillvarata resurserna i såväl avfall och restprodukter som skog och grödor skapar lokala arbetstillfällen och bidrar till samhällsekonomisk utveckling, samtidigt som försörjningstryggheten ökar. Sverige kan ta en ledarroll inom EU, vilket kommer dra till sig intresse från andra länder med långsiktig export av kunskap och teknik som följd.

Det finns dock ett stort hinder. Rådande osäkerhet om vilka spelregler som ska gälla från 2016 och framåt har en tydligt hämmande effekt. Dessutom tenderar det bästa alltför ofta att bli det godas fiende då de olika förnybara lösningarna ställs emot varandra istället för de fossila. Nu är det dags för politisk handlingskraft. Vad är hållbara, klimatnyttiga biodrivmedel – producerade i Sverige under goda arbetsförhållanden – egentligen värda?

Desirée Grahn, Biogas Syd
Jonas Forsberg, Biogas Öst