Reflektioner från Vind 2016

Svensk Vindenergi hade den 26-27 oktober lagt nordens största årliga vindkonferens på anrika Münchenbryggeriet i Stockholm. Mycket professionellt arrangerat och branschens största nätverksträff. Mötesområdena denna gång var lite trånga och olyckligt placerade. En kunddiskussion blir aldrig riktigt avslappnad med största konkurrenten precis bakom ryggen.

Konferensen inleddes med politiker (energiminister Ibrahim Baylan) och avslutades med politiker (finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund). Baylan, och senare även flera av deltagarna i Energikommissionen slog sig för bröstet om den unika energiöverenskommelsen. De senare fokuserade mest på att göra klart för publiken att de såklart inte höll med om allt och gärna hade sett andra lösningar men att det handlade om att komma överens. Biskop Brask hade varit stolt.

Sedan talade forskare om vikten av nya investeringar och var de måste komma. Elnät, kablar, styrning för ”curtailment”, d.v.s hur man stänger ner vindkraftverk, vid överproduktion, batterier, kraft till värme. Vi kommer troligtvis snart se 15-minutersmarknader även i Norden (som i Tyskland) och kanske ner till 5-minutersmarknader som några länder nu tydligen börjat med. De mindre leverantörerna av balanstjänster, läs de utan 24/7/365-bevakning, gör bäst i att förbereda sig på nya krav för att hänga med.

Marknadsinstrument som elcertifikat och feed-in tariffer fick stort utrymme. Feed-in tariffen i Tyskland kritiserades för att ha styrt fel med placering av sol och vind på helt fel platser och med onödigt dyr teknologi. Flera nämnde att nuvarande elcertifikatsystem har den stora fördelen att vara teknik- och lokaliseringsneutralt men också har den stora nackdelen att inte fånga teknikutvecklingen.

Att ge lika många elcertifikat till de som byggde vind för tio år sedan (med drygt 20% kapacitetsfaktor) som till de som bygger nu (med 40% kapacitetsfaktor) straffar de tidiga investeringarna som får konkurrera med lågt el- och elcertifikatpris som gör att deras gamla kalkyler kraschar. Kopplat till nya målet för systemet med ytterligare 18 TWh så byggde de gamla kalkylerna på att kärnkraften skulle stängas ned och skapa högre elpriser. Vad händer nu med 18 TWh ytterligare förnybart som ersätter kärnkraften? Då straffas de tidiga modiga riskvilliga pionjärerna ännu mer.

Mest intressanta förslaget var att ge t.ex. 0.75 elcertifikat till ny elproduktion för att fånga teknikutvecklingen.

Vem behöver investeringar i smarta nät när varenda kylskåp har intelligens (internet of things)?

Smarta elnät diskuterades utan några revolutionerande nyheter eller åsikter. En intressant kommentar var att det diskuterats och lagts stora förhoppningar nu i många år kring smarta elnät utan att vi sett så mycket i praktiken – bara pilotprojekt och forskningsrapporter. Kan det vara så att de smarta elnäten nu blir omsprungna av smarta apparater ute hos slutförbrukarna i stället? Vem behöver stora investeringar i smarta nät när varenda glödlampa och kylskåp eller uttag har intelligens (internet of things)? Svaret som gavs var att kanske har tåget gått för smarta mätare i varje hem, men näten kommer ändå behöva investeringar för styrning på högre spänningsnivåer och laststyrning av större förbrukning och produktion.

Föredrag hölls om kostnadsbesparingar vid drift och underhåll och ”Repowering” dvs riva gamla verk och bygga nya mer effektiva på bra vindlägen. Det senare mest intressant – men med brasklapp för juridiska svårigheter med nya tillstånd och långa processer.

Vem kommer investera med dessa låga priser på el- och elcertifikat?

Dag två inleddes med allmän sammanfattning av ”Best practices” inom förnyelsebar energi med storfräsaranalytikern Manuel Baritaud från IEA. Mycket beröm till Sverige för arbete hittills men han ställde sig frågande till vem som nu ska investera med dessa låga priser på el- och elcertifikat? Dock tyckte han att någon form av marknad som Sveriges/Norges var att föredra.

Svenska Kraftnät m.fl. och såklart Lennart Söder från KTH (han är överallt!) diskuterade ”reaktiv effekt och syntetisk svängmassa”, dvs hur kan nätet balanseras med så mycket vindkraft (och i framtiden solkraft). Kändes inte som någon större risk eller så saknade bara talarna engagemang.

Pamela Lundin från Enercon kuppade med att alla deras verk sedan flera år har utrustat med teknik för att stänga ner dem och styra syntetiska svängmassor etc. Diskussionen om hur aktörerna ska få betalt för balanseringstjänster tog inte någon fart då det kändes som panelen inte såg det som ett större problem. Jag antar att ägare av gas-, biobränsle- eller kolkraftverk hade haft starkare känslor i denna diskussion. Unipers CEO verkade dock lugn.

Svenska Kraftnät hade tidigare visat en powerpointbild med en tom verktygslåda och Pamela Lundin sa träffande att ”man kan prova köpa nya verktyg också”. Söder nämnde att även om vi stänger ner alla kärnkraftverken kan generatorerna som står kvar ändå användas för att balansera systemet. Jag klarade precis godkänt i kursen ”elektromagnetisk fältteori 2” (5 poäng), så vill ni veta mer om det får jag slå upp det.

Störst behållning av föredragen var dock sista punkten: Hur mycket kommer finansmarknaden att investera i förnybart framöver? med bl.a. finansmarknads och konsumentminister Per Bolund, Omid Ashrafi, rådgivare inom större vindtransaktioner för Newsec, Jan Sandström, kreditanalytiker Swedbank och Märtha Josefsson, ordförande i kapitalförvaltningsfonden Mistra. Alla berömde energiöverenskommelsen men gav stark kritik över hur framtida investeringar ska ske?

Trots teknikutveckling är det nu endast utländska pensionsfonder med ytters låga avkastningskrav som är med. Eller stora företag som Google och Facebook som inte är ser på avkastning utan andra värden.

Per Bolund sa att regeringen ska fortsätta jobba för att även små investerare ska få utrymme. Märtha Josefsson pressade Per Bolund på att AP-fonderna måste få investera mer än 5% i alternativa investeringar och det ”tittar de på”. Funderar på att hans departement snart borde vara rätt trötta i ögonen.

Utställning

Alla dessa föredrag och diskussioner inramades av en stor utställning med allt från tillverkare av bultar för fundament till avancerade analysinstrument av vindlägen och de sedvanliga leverantörerna av elhandelstjänster. Lite som en medeltida marknad. Inklusive gycklarna.

Vattenfall, Neas och Bixia syntes mest bland elhandlarna men Axpo hade mycket folk där också. Dalakraft och Jämtkraft hade trevliga energiska representanter men lite olyckliga placeringar (viktigt att tänka på om ni planerar delta!). Dalakraft hade dock ett mycket intressant föredrag om deras algoritmhandel för vindkraftsproducenter och deras ”Elhandelsfond” för producenter.

Ett bolag valde att inte ha monter utan gick runt med neongröna tröjor i stället. Bra exponering men jobbigt för ögonen. Hoppas Per Bolund tittade bort.

Jag saknade utställningsmontrar från de stora bankerna, finansiärerna, försäkringsbolagen och juristerna (förutom föredrag av Foyen). Men de smög i kulisserna (lite som den där skallige eunucken i Game of Thrones).

De stora tillverkarna av verk hade störst montrar och godast kakor. 

Text: Fredrik Bodecker, Partner & VD, Bodecker Partners

För att läsa mer om Bodecker Partners, vårt koncept Private Energy och våra rapporter - besök www.bodeckerpartners.com