Jussi Björling sköter magen - ​en historia om musikens verkan inom äldrevården

Dan innan julafton ska vi sjunga julsånger i köket. När jag kommer dit sitter Agnes i sin rullstol och rasar:

- Här får man aldrig någon hjälp! Jag har arbetat med barn och gamla i hela mitt liv. Inte behandlar man en människa så. Det spänner runt magen och jag har bett dom klippa upp resåret i byxan. Men dom struntar i mig. Jag flyttar härifrån!

Jag kopplar in piano, surfplatta och högtalare. Timmisarna Ali och Estrid som står vid diskmaskinen och jag frågar dem om vad som hänt. Båda skakar på huvudet. De har försökt förklara, säger dom. Men Agnes vägrar lyssna; hon har nog blivit förvirrad.

Jag går fram till Agnes och känner på resåret.

- Det är inte så hårt spänt. Du kanske har ont inuti magen? frågar jag försiktigt.

Agnes fnyser: - Tror du att jag är dum i huvet?

Sjuksköterskan pinnar förbi i korridoren. Kan inte hon i kraft av medicinsk auktoritet undersöka och lugna Agnes?

- Om jag hinner ska jag prata med henne säger syster. Men det är inte konstigt om hon har ont, hon har faktiskt inte kunnat gå på toaletten på bra länge.

Nu börjar folk strömma in från andra avdelningar. Jag kör rullstolarna så vi formar en ring i rummet. Agnes hamnar bredvid Dagny från en annan våning och dom delar på ett sånghäfte.

Den här gången ska vi sjunga de mer pretentiösa julsångerna. Jag sätter mig bakom pianot och vi går ut med ”Det strålar en stjärna”. Jag kikar på Agnes. Hon sjunger med. Kanske släpper hon tanken på hårt resår? ”Gläns över..”, ”Ser du stjärnan..” och de andra julfavoriterna.

- Ska vi avsluta med ”O helga natt” ? frågar jag.

- Det är väl härligt när Jussi sjunger den? utbrister Agnes. Han är bäst!

Med en surfplatta till hands har man alla sånger i världen och jag får fram ”O helga natt” med Jussi Björling. Strax fyller rösten rummet.

- Jag får gåshud, säger Agnes. Åååå så bra!

Alla är bekanta med sången och alla sjunger med. -” Fooolk fall nu neeeeedeeeer å priiiisa glatt din friiiiheeet. Å Heeeeeelggaaa Naaahaaatt!”

Temperaturen stiger. Jag följer musiken med stora gester och Agnes friska arm vevar med så hela kroppen gungar. Till slut skrattar vi allesamman med tårarna trillande. Det är som en rockkonsert.

När vi bryter upp bubblar energin i rummet. Agnes upptäcker att Dagny liknar en gammelmoster och vill träffa henne igen. De kramar om varandra. Flera småsjunger i rullstolarna på vägen ut. Jag kör bort pianot men lämnar surfplattan med julmusik på.

Några timmar senare tittar jag till Agnes i köket.

- O vad härligt det var med musiken och Jussi! Sen gick jag på toaletten och det bara... säger Agnes.

- Du behövde inte klippa upp någon resår?

- Nähe.

Vi fnissar.

- Så Jussi Björling hjälpte din mage?

- Jaaaa. Du vet, hela jag kom ju igång!

Allt är sant och taget ur verkligheten.

Verklighetens Agnes, som liksom de andra heter något annat förutom Jussi Björling; har läst och godkänt historien för publicering.

/Lily Bigestans
Kulturarbetare och kulturpedagog
Bräcke diakoni Vård- och omsorgsboendet Sjöstadsgården, Stockholm

Fakta: Jussi Björling, 1911-1960 världsberömd svensk tenor.

Varje julafton vid tolvslaget brukar man på radio spela ”O helga natt” , (kallas också ”Adams julsång” efter kompositören Adolphe Adam)

När vi sjunger aktiveras alla delar av andningsapparaten; mun, läppar, tunga, käkar, lungor, bröstkorg, diafragma och bäckenbottenmuskulatur. Vid utandning rör sig diafragman nedåt i kroppen som ger den goda effekten av tarmmassage.

Ingenting engagerar så många delar av hjärnan som musik.