Brännland Cider släpper Fatlagrad Iscider 2013

Brännland Cider startades för drygt fyra år sedan i ett industrigarage i en by utanför Umeå. Den första årgång som vi vågade släppa ut till allmänheten var gjord på äpplen odlade hösten 2011. När vi hade jäst klart cidern under våren 2012 var vi tvungna att hyra en kylcontainer som vi ställde våra 100 liters jästankar i för att garaget vi höll till i inte hade någon kyla. Vi var oroliga för att cidern inte skulle stå svalt nog och mardrömmarna om vad som skulle kunna hända om cidern blev varmare än 10 grader innan den buteljerades var legio och förstås helt obefogade.

Nu skriver vi 2016 och någon gång på vägen bestämde vi oss för att vi, precis som alla riktiga vinmakare med något uns av självrespekt, skulle fatlagra vår iscider. Bara att köpa ett fat är en hel vetenskap. Ska man ha nytt, begagnat, franskt, amerikansk, slovakiskt, hårt rostat, lätt rostat, använt till Chardonnay, använt till Sauternes, använt till...?

När vi väl tog steget så köpte vi ett begagnat fat från Louis Jadot som det hade legat Chablis på ett par gånger. Målet var att inte bibringa iscidern något mer än den långsamma oxidation som ett använt fat innebär.

Vi fyllde fatet och ställde in det i duschrummet på cideriet. Vi hade ingen annanstans att ha det. Så var det ju det där med kylan då. Vår vinmakare, Markus Lundén tillförde som vanligt ett stort mått av zen till diskussionen om fatning,,

"Om den börjar jäsa så beror det inte på temperaturen. Ett ekfat kan man inte kontrollera. Det bästa du kan göra är att fylla det, ställa det i ett hörn i mörkret och glömma bort det i ett år."

Sagt och gjort. Vi fyllde det, ställde det i ett hörn och jag försökte att glömma bort det. Ett tag övervägde jag att installera en web-kamera i för att kunna titta på fatet dygnet runt men gav upp den tanken eftersom jag inte kunde fjärrkoppla lysknappen i duschrummet så att jag faktiskt kunde se något även när ingen var i cideriet.

Under den första månaden fanns tendenser till omstart i jäsningen, lite märkliga dofter, lätt kolsyrestick på tungan. Sedan dog det ut. Från månad 3-9 var iscidern i svår obalans, kantig och jobbig och sträv. Jag tänkte "ok, det gick inte, tur att vi inte la ner mer än ett fat".

Så, någon gång i oktober 2015, efter nästan 10 månader så hände något. Iscidern började dofta av karamell och smörkola. Restsockret, alkoholen och syran smälte samman till något där summan blev mer än sina beståndsdelar. Idag kan jag med stolthet säga att Brännland Cider släpper sin första fatlagrade iscider någonsin. Årgången är 2013. Fatlagringen har adderat ytterligare djup och doft och förvandlat iscidern till ett mer, i ordets mest positiva bemärkelse, traditionellt dessertvin. Väsensskilt från sitt ståltankade årgångs-syskon i det att fatlagringen har givit ett mjukt mörker till iscidern som den annars inte alltid har, besläktat med den ordinarie årgången i det att syran fortfarande är lika stark men samarbetar bättre med socker och alkohol. Och, vi har fått blodad tand. 2014 har fått fyra fat och vi fortsätter att utöka vår fatlagring med en fördubbling av antalet fat från och med 2016 års årgång.

Brännland Iscider 2013 finns tillgängligt till Horeca via Jakobsson och Söderström. Brännland Iscider fatlagrad 2013 hos J-S vin. och i Systembolagets beställningssortiment från den 7:e juli och framåt, artikelnummer 76345.

Med vänliga hälsningar,

Andreas Sundgren Graniti, Brännland Cider