I Allt har sin tid berättar Folke Berglund för Gösta Arvidsson om sitt liv, sina möten och sina upplevelser. Om färden från Hästvedas tågstation till Grands glittrande salar, om vägen till de kungliga ämbetsrummen och de hemlighetsfulla ordenssällskapen.

”Människor reagerar olika på förändringens vindar, sa Folke Berglund en gång. En del bygger väderkvarnar för att kunna ta vara på vindarnas kraft. Andra bygger vindskydd i väntan på lugnare tider. Själv valde Folke Berglund ett tredje sätt. Han stod envist kvar i blåsten och kände tidens vindar svepa förbi. Eftersom dessa hade en tendens att komma tillbaka var han ibland helt rätt i tidsandan, men oftast ohjälpligt före eller efter” skriver Gösta Arvidsson i förordet. Vidare skriver han om den mångfacetterade Folke Berglund:
”Den strikte ämbetsmannen och den kreative företagaren var båda integrerade delar i Folke Berglunds humanism. Det var också den hejdlöse spexaren och den teologiska debattören, den okonventionella trädgårdsodlaren och den etikettsbundne ordensbrodern, den sirlige gentlemannen och den ivrige dansören.”