”De japanska mästarna uttryckte sig med knapp pregnans, Gustafson tog vid och utvecklade en knäpp pregnans” skriver Dan Wolgers i förordet till denna bok som visar ett urval av Owe Gustafsons teckningar.

Tecknaren som för den breda allmänheten är mest känd för sina illustrationer till ”Fem myror är fler än fyra elefanter” skriver själv i boken: ”Jag skulle vilja kunna teckna som Miles Davies spelar trumpet. Aldrig en ton för mycket.” Ett önskan som går hand i hand med Dan Wolgers beskrivning av Gustafsons konstnärskap: ”Ändå, var det inte just information och upplysning dessa japaner förmedlade – liksom Gustafson? ’Titta här, Begrunda detta! Såhär ser en groda ut, egentligen! En bokstav ser ut såhär! Och så här en bild!’ Betraktaren övertygas gång efter annan och beklagar att man oförsiktigt låtit sig övergödas av yviga, fläskiga bilder genom åren. Ett streck, en färg, en punkt, ett tecken – en bild! En tanke, en insikt!”