Allt fler svenska barn och ungdomar beskriver oro, livsleda, sömnsvårigheter, magont och huvudvärk. Många verkar ha förlorat aptiten på livet och tron på framtiden. Detta trots att Sverige på många områden varit ett föregångsland när det gäller barn och hälsa. Varför?
Enligt Carl Lindgren och Frank Lindblad finns en stor del av förklaringen i det goda samhällets ambitioner att ge alla medborgare skydd och trygghet och värna deras hälsa. Dessa välmenande och skyddande ambitioner har istället fått motsatt effekt: Uppskruvade förväntningar på garantier mot potentiella hot och risker, en ängslan för att skyddet ska vara otillräckligt. Vi tenderar att lägga skuld och ansvar på ”samhället”, föräldrar och barn blir alltmer passiva, krävande och oroliga. Genom att föräldrar överför sin egen rädsla till barnen och skolar dem att undvika allt som är farligt – även sådant som är lärorikt och utvecklar dem socialt och stärker deras självförtroende – uppfattar sig barnen hotade och försvarslösa. Detta är ett av de fenomen som författarna anser bidra till våra ungas allt sämre hälsa.
Lösningen, menar författarna, finns inte i ökade resurser till skola, daghem och förebyggande insatser eller i mer hälso-övervakning i ett ovanifrånperspektiv. Istället måste ändra våra attityder. Vi måste träna oss i att tänka i helt nya banor.

Carl Lindgren är barnläkare med särskild inriktning på barns hälsa och välfärd ur såväl ett medicinskt som humanistiskt perspektiv. Han har bl a arbetat för WHO och SIDA i Bosnien-Hercegovina, Ukraina och Ryssland, samt på uppdrag av Socialstyrelsen skrivit rapporter om barns hälsa i relation till fysisk och psykisk miljö. För närvarande arbetar han på Bollnäs sjukhus.

Frank Lindblad är barn- och ungdomspsykiater. Han är anställd vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, docent vid Karolinska institutet och affilierad professor vid stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet. Hans forskningsområde rör barns utsatthet, stress och sårbarhet.

Första recensionsdag 11 februari