Publiceringar från grundare

Vid det prestigefyllda Lundbeck Brain Prize Meeting den 2-4 november på Hindsgavls slot på Fyn presenterade David Woldbye och hans forskningsgrupp resultat från sin studie om genterapeutisk uppreglering av NPY och Y2 i hjärnan på friska Beaglehundar. Den studien ägde rum 2014 och banade väg för den nyligen inledda studien i vilken sällskapshundar som lider av epilepsi nu rekryteras på danska veterinärkliniker och sedan ska behandlas med denna genterapi och förhoppningsvis bli hjälpta.

The Brain Prize delades detta år ut till Winfried Denk, Arthur Konnerth, Karel Svoboda och David W Tank, för deras vidareutveckling och användning av avancerad mikroskopi för att avbilda aktivitet i enskilda nervceller.

David Woldbye var i rampljuset även några veckor tidigare, när hans senaste artikel publicerades online i Neuropeptides. Det var en översiktsartikel om NPY:s roll för inlärning och minne som hade skrivits tillsammans med Casper René Götzsche som när artikeln skrevs ännu inte hade rekryterats som CombiGenes CSO. Med över 100 referenser till andra vetenskapliga artiklar är detta sannolikt den grundligaste översiktsartikel som publiceras i detta ämne på över 10 år och fyller utan tvivel en lucka i dagens NPY-litteratur. Artikeln återfinns online på www.neuropeptidesjournal.com/article/S0143-4179(15)00099-2/abstract och kommer att finnas i tidskriftens tryckta version i början på nästa år.

“Försämringar i minnesförmågan är en välkänd bieffekt för flera sorters epilepsiläkemedel, men även de epileptiska anfallen – som ju blir fler om man inte tar sina läkemedel – kan ge minnesförsämring”, förklarar David Woldbye. “Även NPY kan ha effekter på minnet, som vi konstaterar i vår review. Den kan förbättra minnet eller försämra minnet, beroende på situationen och beroende på vilken sorts minnesfunktion man studerar. Även receptorn med vilken NPY interagerar spelar roll. T ex visas i en av de artiklar som reviewats att minnesförmågan kan försämras påtagligt om Y2 receptorn tas bort.”

CombiGenes VD Bengt Westrin tillägger: “I de flesta former av CNS-relaterad genterapi så måste man beakta det potentiella effekterna på minnet och på andra kognitiva funktioner när man ska utforma toxikologiska studier och säkerhetsstudier. Det visste vi redan. Att ha experter som David och Casper i teamet ger de allra bästa förut-sättningarna för att göra detta på rätt sätt.”