Den mänskliga faktorn. Om felhandlingar i organisationer.

”Det var den mänskliga faktorn som var orsaken till att det som hände faktiskt kunde hända”. Vi känner igen detta citat från tidningsartiklar, Tv-nyheter och utredningar, och kanske har vi själva hänvisat till den mänskliga faktorn när saker inte gått som det var tänkt, men vad är den mänskliga faktorn. I organisationer dyker den upp när något misslyckas, vid tillbud, olyckor, bristande kvalitet, felhandlingar, avvikelser, misstag eller i stort när konsekvensen blir negativ. Det är sällan vi hör något om den mänskliga faktorn när det går bra, vilket kanske inte är så konstigt. Det skulle väcka viss förvåning om vi hörde följande ”Det var den mänskliga faktorn som gjorde att transportplanet inte gled av landningsbanan trots kraftig sidvind”. Vi kan konstatera att när någon lyckas med sin uppgift så är det i en speciell yrkesroll, t.ex. piloten som lyckas hålla transportplanet på landningsbanan trots kraftig sidvind, medan det vid ett misslyckande är den diffusa mänskliga faktorn, det vill säga något mänskligt bortom yrkesrollen. Denna faktor upplevs komplex, konfliktartad, och liggande utanför människans kontroll och ses som något besvärande, motsägelsefullt, otillräckligt och inte sällan kommande utifrån i form av påfrestningar och belastningar.

Ofta framträder den mänskliga faktorn i felhandlingar som en avvikelse från roller, funktioner, processer, rutiner och regelverk. Detta är något som ska elimineras, men felhandlingar kan även ses som något meningsfullt som reglerar det gap mellan vilket en förmåga ansluter sig till en oförmåga. För att bygga hållbarhet och förmåga måste vi förstå att felhandlingar har en omedveten, djupare och komplexare innebörd som kan analyseras. När felhandlingen analyseras som avvikelse så ses den som ett resultat av den mänskliga faktorn, bristande uppmärksamhet eller som en försynens nycker. Felhandlingar blir även normativa och ett utfall av det okända och är ansvarsförskjutande. Felhandling är en prestation som avslöjar en önskan på en omedveten grund. För att förstå organisationer som komplexa system är det relevant att lyfta fram det omedvetna som begrepp. Antagandet om att människors handlingar i hög utsträckning styrs av omedvetna processer är fundamental för psykodynamisk organisationsteori. Det omedvetna är emellertid ingen källarvåning, inget undermedvetet. Det omedvetna finns i skarven mellan en orsak och dess inverkan. I ett gap som ansluter sig till något verkligt, något obestämd, något orealiserat. Det omedvetna tar plats mellan en orsak vi inte längre känner till och dess yttringar.

Med ökade investeringar i excellenta funktioner, kognitiv kapacitet och intellektuellt kapital samtidigt som frånvaron av reflexivitet, lärdomar från erfarenheter, omdöme, förtrogenhet, tid för samtal och förmåga att uppleva och hantera känslomässigt utmanande situationer ökar felmarginalen, avvikelser och felhandlingar. Felhandlingar har en tendens att föregå dess motsats och är samtidigt en förutsättning för den andra.

En bärande idé är att fundera på hur vi kan tänka om den mänskliga faktorn och felhandlingar i våra organisationer och som en förlängning av detta tänkande skapa hållbara mänskliga organisationer över tid. Ett förbättringsarbete med syfte att minska felhandlingar är en legitim förtroendefråga och något som är utvecklingsbart.

Ni är välkomna till att få en större insikt i detta område och få tips för bättre fungerande organisationer ur ett mänskligt perspektiv. Under föreläsningen kommer ni att få ta del av tankar och idéer utifrån psykodynamisk organisationsteori om hur vi kan förhålla oss till den mänskliga faktorn och vad vi kan göra för att undvika felhandlingar i våra organisationer. Seminarierna äger rum i Stockholm den 13 februari kl: 8.30-10 och i Malmö den 30 januari kl: 8.30-10. Mer info om anmälning hittar du nedan.

Föreläsare är John Lundborg, organisationskonsult med gedigen teoretisk kompetens och erfarenhet från genomförda förändringsprojekt i olika organisationer.