TV-tips på nätet : Björnlek i Sarek på www.rapa.se

När björnarnas antal ökar i Sverige, betyder det inte att så sker överallt, eller att ökningstakten är lika i alla delar av landet.

I den lappländska fjällvärlden är björnen faktiskt på reträtt och tillbakagång.

Hotet mot fjällens björnar kommer från en omfattande illegal jakt,

summerar det Skandinaviska Björnprojektet i sin slutrapport.

I Sarek är det Rapa - björnmamman i Rapadalen - som kommit att symbolisera björnforskningen. Hon har under många år försett forskningen med helt nya och häpnadsväckande uppgifter om hur vilda brunbjörnshonor lever och fortplantar sig.

Hon märktes 1984 när hon var ett år gammal, med en liten öronsändare. Hon växte i Rapadalen, mitt inne i Sareks Nationalpark. Som vuxen sövdes hon och fick ett halsband med en radiosändare runt sin kraftiga nacke för att kunna pejlas och iakttas av forskare och naturbevakare. Under sitt 24 åriga liv har hon nu fött sju kullar med 16 ungar och gett oss helt nya kunskaper och inblickar i björnarnas liv och beteenden. Tidigare vetande om björnar var främst byggd på forskning i djurparker. ISarek startade 1984 vad som under mer än 20 års tid kommit att utvecklas till Euroasiens mest omfattande rovdjursforskningsprojekt. Syftet har varit dels vetenskapligt, dels förvaltningsmässigt, för att få fram underlag till en långsiktigt hållbar och för alla acceptabel, Skandinavisk rovdjursförvaltning.

´

Hur har det då gått för Rapa och hennes ungar?

Rapa var fem år gammal innan hon fick fick sin första kull. Det var två honungar, som döptes till Mia och Pia. De levde djupt inne i nationalparken i sex respektive 12 år och fick sammanlagt tre kullar, men ingen av dessa björnar, eller ens deras ungar, lever idag.

Sändarna tystnade plötsligt en och en efter varandra, utan bevisbar förklaring.

Rapa fick en andra kull först 1992 och där hittar vi ett första glädjetecken i hennes historia. Rapa födde då en dotter som fick namnet Tielma, efter sin födelseplats i branten under fjället Tielma, inne i Sarek. Tielma är den enda av Rapas åtta honungar som överlevt, vuxit upp och fått egna ungar i sitt hemområde, längre ner i Rapadalen.

Just nu - i den högalpina, kalla och mörka arktisnatten - ligger Tielma nergrävd i sitt ide med två ungar. De tre björnarna har levt tätt tillsammans som familj i två och ett halvt år, men kommer att separera sommaren 2009. Tielmas ungar är båda hanar och tre år gamla nästa vår, när de lämnar sin mamma.

Hon-ungar stannar kvar i närområdet, medan unga hannar kan göra 30- 40 mil långa vandringar, för att hitta nya områden och honor förparning, som de inte är släkt med.

Tielma kommer kanske att hitta en hane att para sig med i juni 2009 och förhoppningsvis blir det efter ytterligare en vinters sömn, en ny kull med ungar i Sarek våren 2010

....om hon får leva till dess.

Sommaren 2005 blev det trillingfödslar i Rapadalen. Björnmammorna stack ut sina huvuden ur snön i maj månad med sina nya avkommor. Rapa och hennes döttrar Tielma och Jekna fem år,förstföderska det året, födde var sin kull.

Rapa fick för första gången endast en unge det året, men ungen försvann efter endast en månad. Björnen har ett s.k. infanticidbeteende, dvs hannar biter ihjäl ungar som de inte är fäder till. Honan kommer då snabbt i brunst igen, parar sig med den ny hanen och för just dennes gener vidare.

Det troliga är att en björnhanne bet ihjäl Rapas unge det året. Rapa sågs nämligen i början av sommaren med en för forskningen okänd björnhanne och fick två ungar i en ny kull året därpå 2006.

Tielma fick 2005 tre ungar, som hon fortfarande i somras, (2008) tog hand om.

Jekna däremot vandrade iväg från Rapadalen upp i fjället mot renkalvningslanden våren 2005.

Hon och hennes ungar är sedan dess försvunna. Sändaren tystnade utan att björnfamiljen hittades.

I fjol vår, i början av juni 2007, parade sig Rapa för åttonde gången, men följde sedan sin partner upp på fjället och in i ett av renarnas kalvningsområden. Ett helt nytt och överraskande beteende för Rapa, som tidigare mycket sällan lämnat Rapadalens lugna trygghet.

Däruppe på högfjället någonstans, tystnade hennes sändare och varken hon själv eller det halsband hon bar, har sedan dess påträffats.

Björnhonan Rapa, är och förblir borta och med henne möjligheten att få ett helt och fullbordat björnliv dokumenterat, för forskningen och vår gemensamma kunskap om livet för en av den Skandinaviska fjällvärldens björnhonor.

En stor förlust för forskningen och en tragedi för Nationalparksskyddet i Sverige.

I Rapas sjunde kull med tre ungar, som vi följt sedan 2006, har två ungar dött.

En hittades av fjällvandrare, nerstenad i Sarvesvagge, en av Sareks centrala fjälldalar.

Den andra föll offer för länsstyrelsens beslut att för första gången någonsin tillåta jakt på björn inne i själva nationalparken.

År 2008 togs nämligen ett historiskt beslut om att en björn vistades för nära renarnas kalvningsområde och därmed borde avlivas.

Den tredje hon-ungen har fortfarande Rapadalen som sitt hemområde, men är ännu inte könsmogen. Mot bakgrund av hur det gått för Rapas övriga avkomma, känns den nu treåriga björnungens framtid, som mycket oviss och följs med spänning.

Se dokumentären på SVT 2 29/12 kl 200.00

Läs mer på www.rapa.se

www.dellarte.tv