Demoex gör bort sig i fullmäktige

En rutinerad politiker varnade oss efter att Demoex hade fått mandat i valet 2002. ”Att skrapa ihop 200 röster är inget svårt, det är nu det börjar. Ni kommer inte att få det lätt.”  Vi insåg snart hur rätt han hade.

I det lokala parlamentet gäller vissa regler. En sådan regel är att man måste yrka på hur man vill att fullmäktige ska rösta. Första motionen som Demoex lämnade in var vår hjärtefråga: Vi ville att de andra partierna skulle samarbeta med oss och medverka i demokratiexperimentet. Kommunstyrelsen föreslog att motionen skulle avslås. När motionen debatterades så glömde Demoex representant säga den magiska frasen ”Jag yrkar på bifall till motionen.”

Ordförande frågade:

- Yrkade du på bifall till motionen?
- Nej.
- Då har vi bara ett förslag, att avslå motionen.

Pang. Han slog klubban i bordet och gick raskt vidare till nästa ärende. Kvar satt Demoex bortgjorda representant och rodnade för att hon inte lyckades röstade ja till partiets egen motion som väljarna på nätet hade bett henne om. Efteråt har vi förstått att detta knep används för att sätta nykomlingar på plats och lära dem att följa reglerna. Han kunde ha frågat "Vill du yrka på bifall till motionen" och fått svaret "Ja" istället.

Vi förstod inte varför andra partier ogillade Demoex. Liberale gurun Milton Friedman menade att maktkoncentration är ett hot mot människans valfrihet, och socialdemokratin bygger på tanken att människor är värda lika mycket. Att medverka i ett experiment som handlar om att utöka rösträtten borde därför vara självklart för både socialdemokrater och liberaler tyckte vi.

Nu har vi lärt oss att vårt politiska system präglas mer av kamp än av samarbete. Partierna strävar efter att driva igenom så mycket av det egna politiska programmet som möjligt. Det leder till en minimal vinnande koalition. Minsta möjliga majoritet mobbar största möjliga minoritet.