Demoskops väljarbarometer för september: Rödgröna går om Alliansen

Även om förändringarna i förhållande till den senaste mätningen är små så är det flera nivåer som är uppseendeväckande. V når sin högsta nivå sedan maj 2014, MP tangerar nivån från förra mätningen, som var den lägsta sedan oktober 2008, L får sin lägsta nivå under den nya partibeteckningen och den lägsta nivån sedan maj 2007, KD ligger åter tydligt under fyraprocentsspärren. Tendensen till vikande stöd för SD har helt kommit av sig.

Med tanke på att riksdagen ännu inte öppnat, och att semester dominerat sedan den senaste mätningen, har perioden präglats av den allmänna debatten och stämningsläget snarare än av politiska utspel. Migrations- och integrationsfrågorna uppfattas alltjämt som de viktigaste frågorna, men det finns också tendenser till att vård- och omsorg ökar i betydelse för väljarna. Kombinationen av migrations- och vårdfokus, på bekostnad av andra frågor, är en bidragande orsak till att de två mest systemkritiska partierna, SD och V, tillsammans når rekordnivån 26,5%. Det är alltså mer än var fjärde väljare som ställer sig bakom dessa partier, samtidigt som flertalet av de övriga partierna dras med stora problem.

Ett svagt och vacklande väljarstöd är ett faktum för såväl MP, som för L och KD. Priset för MP:s regeringsställning är alltjämt högt. Man har inte återtagit mark sedan Kaplanaffären, förtroendekrisen för partiledningen består, och förstärks av de, bland anhängarna, impopulära regeringsbesluten som begränsat flyktingströmmarna. Ett påtagligt problem för partiet är att tidigare anhängare rör sig i flera riktningar, inte minst till S och V, men även mot C och FI.

KD:s mer värdekonservativa inriktning under Ebba Busch Thor har ännu inte gett den plattform som partiet trängtar efter. Traditionella KD-anhängare, inte minst äldre kvinnor med omsorgstagande värden i fokus, har snarare börjat överge partiet. L:s kräftgång handlar till stor del om att partiets kärnfrågor nu inte uppfattas som de mest högprioriterade.

För de två dominerande partierna, S och M, är det alarmerande att man, trots den mer restriktiva hållningen i migrationsfrågan, ännu inte lyckats få strömmarna att vända åter från SD. Istället får SD nu sitt största väljarstöd sedan februari.

Även om stödet för regeringspartierna endast är 31,8%, så är frågan om det inte är Allianspartierna som står inför en mer allvarlig självrannsakan. Att man mitt under regeringsperioden för de rödgröna, trots missnöje med samhällsutvecklingen och stora förtroendeproblem för såväl regeringen som dess viktigaste företrädare, endast får stöd av knappt fyra av tio väljare är ett rejält misslyckande för oppositionspartierna.