Arbetsliv på lika villkor

Ny statistik visar att det finns en arbetskraftsreserv på över 260 000 personer som är arbetslösa och har en funktionsnedsättning. För att höja sysselsättningen krävs en reformagenda för en inkluderande arbetsmarknad. 

Möjligheten att kunna arbeta är en central del av livet. Med ett arbete kommer ekonomisk trygghet, ett socialt liv, en identitet, bra självkänsla och inte minst god hälsa. FN-kommittén har dock uttryckt en oro över utanförskapet bland personer med funktionsnedsättning i Sverige. Bara 55 procent av personer med funktionsnedsättning har ett arbete, jämfört med 79 procent i resten av befolkningen.

Det besvärliga läget på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning tycks gälla oberoende av om det råder hög- eller lågkonjunktur. Den politiska strategin att lägga starkt fokus på lönesubventioner verkar inte fungera. Personer med funktionsnedsättning hamnar ofta i en rundgång av arbetslöshet och åtgärder. Bara 14 procent av de som lämnade lönebidraget gick vidare till ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Vägen till ett vanligt arbete på den ordinarie arbetsmarknaden måste förbättras och förenklas. Det är framför allt tre områden som måste stärkas.

För det första måste arbetsmarknadsinsatserna gå från pysselsättning till sysselsättning. Då krävs bättre yrkesvägledning och praktik. Arbetsförmedlingen måste fokusera på resultat. Utbildningsväsendet måste få bättre individanpassning i allt från grundskola till vuxenutbildning. Dessutom måste arbetsmarknadens parter ha ett inkluderande perspektiv i lönebildningen, så att även personer med kort utbildning kan få arbete.

För det andra måste myndigheternas regelkrångel kring personer med funktionsnedsättningar minska. En ljuspunkt är att tillgängligheten till arbetshjälpmedel ökat. Men det räcker inte.

Fler måste se lösningar istället för att fastna i farhågor om potentiella hinder. Ett exempel på detta är berättelser om hur den anställdes personliga assistent ses som ett problem på arbetsplatsen. Den personliga assistenten är den anställdes förlängda arm – en förutsättning för att anställda med personlig assistans ska kunna fungera på arbetsplatsen.

För det tredje är det centralt att arbetsgivare betraktar personer med funktionsnedsättningar som en arbetskraftsresurs. Privata företag är bäst på att rekrytera personer med funktionsnedsättning. Gemensamt för företag som lyckas är att de fokuserar på individens förmågor och matchar personen med arbetsuppgifterna. Offentlig sektor är betydligt sämre på att rekrytera personer med funktionsnedsättning, det måste ändras. 

En bra förebild är bemanningsföretaget Peritos, som matchar unga med funktionsnedsättning till arbete hos företag som Investor och Grand Hotel. Genom en orubblig tro på individens förmåga har de lyckats hitta arbeten för en grupp som annars hamnar i livslångt utanförskap.

God tillgänglighet till arbetsmarknaden kommer inte av sig själv. Vår gemensamma förhoppning är att politiker vågar använda valrörelsen att gå från fagert tal till praktisk handling. En inkluderande arbetsmarknad kan inte vänta. 

Li Jansson, Arbetsmarknadsekonom Almega

Rasmus Isaksson, Förbundsordförande DHR

Presskontakt:
Fredrik Granath
fredrik.granath@dhr.se
08-685 80 31