Fel att neka blodsockertester vid typ 2-diabetes

Diabetesförbundet får många samtal från människor med typ 2-diabetes som nekas förskrivning av de blodsockerstickor som de själva upplever att de behöver. 

Enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för diabetesvården har den som har diabetes rätt att testa sitt blodsocker. Riktlinjerna anger inte hur många blodsockerteststickor man ska få eller hur ofta blodsockret ska mätas utan det viktiga är att det finns en nytta med mätningarna. Enligt många av de samtal Diabetesförbundet får misstolkar flertalet vårdgivare riktlinjerna och menar att en person med typ 2-diabetes inte behöver testa sitt blodsocker.

- Det är sjukvårdens uppgift att se till att patienten har tillräcklig kunskap om när det finns en nytta med blodsockermätningar. Det är inte sjukvårdens uppgift att förbjuda en motiverad patient att testa sitt blodsocker, säger Fredrik Löndahl, ordförande i Svenska Diabetesförbundet.

Möjligheten att lära sig hur kroppen reagerar

En person med typ 2-diabetes, oavsett behandling, kan behöva göra två typer av blodsockertester. Den ena typen av test är den som görs för att ha koll på blodsockret över tid och den andra är för att lära sig hur blodsockret påverkas i olika situationer, till exempel av olika sorters mat eller fysisk aktivitet. För att en person med diabetes ska ges möjlighet att ta hand om sin sjukdom på ett ansvarsfullt sätt och därmed undvika framtida komplikationer, måste han eller hon få chansen att lära sig hur den egna kroppen fungerar. Det finns heller inget i de nationella riktlinjerna som motsäger detta.

Den som är insulinbehandlad behöver ofta mäta blodsockret före och efter alla måltider. Detta för att kunna ändra insulindoserna beroende på blodsockernivån och på det sättet ansvara för den dagliga behandlingen av sin diabetes.

- Den kostnad det innebär för landstinget att förskriva blodsockerstickor måste alltid vägas mot patientens rätt till att ta hand om sin egen sjukdom. Besparingen som möjligtvis görs här och nu får konsekvenser längre fram i och med samhällets kostnader för eventuella komplikationer, menar Fredrik Löndahl.