Diabeteshjälpmedel utesluts från statliga förmånen - dags för Hägglund att agera

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, meddelade den 30 april dom i det s.k. Minilink-målet. Domen har stor betydelse för en rad tekniska hjälpmedels vara eller inte vara i det statliga förmånssystemet, däribland system för kontinuerlig blodglukosmätning och insulinpumpar.

HFD går i sin dom på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) linje och konstaterar att MiniLink inte är den typ av enklare och mindre kostsamma förbrukningsartiklar som avses i lagstiftningen.

- Göran Hägglund och Socialdepartementet måste ta tillbaka taktpinnen. Allt för många personer med diabetes får idag, på grund av kostnadsskäl och medicinklinikernas strikta budgetar, inte tillgång till hjälpmedel som skulle kunna förbättra deras blodsockerkontroll och behandling. Detta är hjälpmedel som kan minska risken för framtida komplikationer och framförallt ge en högre livskvalitet, säger Fredrik Löndahl, ordförande i Diabetesförbundet. Med det system som nu råder riskerar samhället att drabbas av väsentligt högre kostnader i framtiden för komplikationer, avslutar Löndahl.

Diabetesförbundet anser att HFD:s dom leder till ojämlik vård i Sverige. Ansvaret för tekniska hjälpmedel ligger nu på de enskilda landstingen och den statistik som finns tillgänglig visar tydliga indikatorer på en väsentlig minskning av förskrivningen av insulinpumpar sedan landstingen tog över ansvaret i december förra året.

- Domen är ovanligt dåligt motiverad för att komma från högsta instans, säger Fredrik Löndahl. Man pratar om den "allmänspråkliga betydelsen" av begreppet förbrukningsartiklar utifrån 1996 års förarbeten, men väger inte alls in de överväganden som gjorts senare där tekniska produkter diskuterats men inte föranlett någon ändring.

Bakgrund

Tekniska hjälpmedel som insulinpumpar har allt sedan 1990-talet bedömts av de beslutande myndigheterna - först Riksförsäkringsverket och därefter Läkemedelsförmånsnämnden och nu TLV - som förbrukningsartiklar. Genom åren har flera utredningar gjorts och förslag lagts om förändringar i systemet, men regeringen har valt att inte gå vidare med dessa. Trots detta började TLV för något år sedan att ändra sin tillämpning. Domstolarna - förvaltningsrätten och kammarrätten - ansåg att detta inte var korrekt, men nu har alltså högsta instans gett TLV rätt.

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisar också till hur Socialstyrelsen definierat begreppet i en föreskrift från 2008. Varför denna definition ska ges företräde framför den tolkning som beslutande myndigheter gjort i över 15 år framgår inte. En ledamot i HFD ansåg, efter ett mer utvecklat resonemang, att TLV:s beslut var fel och att en ändring av tillämpningen förutsätter en lagändring.