Lika rätt till hjälpmedel åt alla med diabetes. Barn som vuxen - i hela Sverige.

Det är glädjande att debatten om den ojämlika diabetesvården har lett fram till att landstinget i Dalarna nu väljer att följa Barnläkarföreningens rekommendationer att erbjuda alla barn under sju år en kontinuerlig blodsockermätare (CGM). Det skapar förutsättningar för god blodsockerkontroll, färre följdsjukdomar och en avsevärt förbättrad livskvalitet.

– Vi är dock bekymrade över att landstinget inte utlovar samma kursändring vad gäller vuxna personer med typ 1-diabetes. Barn blir ju vuxna och drygt 800 personer per år får i vuxen ålder diagnosen typ 1-diabetes, säger Fredrik Löndahl, ordförande för Svenska Diabetesförbundet.

Faktum är att situationen för vuxna personer med diabetes i Dalarna ser sämre ut än för barnen i landstinget. I Nationella diabetesregistret (NDR) framgår att personer med typ 1-diabetes i Dalarna har sämst genomsnittligt långtidsblodsocker, hba1c, i riket. Dessutom har nästan var tredje person med typ 1-diabetes ett hba1c över 70, vilket ökar komplikationsrisken och kostnaderna för landstinget på längre sikt. Ett utmärkande exempel på detta är att Dalarna har högst andel ögonskador (80,1 procent har skador) hos personer med diabetes typ 1. Det är högst i Sverige.

– De argument som förs fram i debatten om barns behov av tekniska hjälpmedel gäller också för vuxna. Alla personer med diabetes har behov av en god blodsockerkontroll, oavsett ålder. Om blodsockernivåerna blir bättre så minskar riskerna för följdsjukdomar. Mätaren innebär också en avsevärd ökad livskvalitet för de drabbade, säger Fredrik Löndahl.

Vi som patientorganisation får ofta höra om att en del landsting är mycket restriktiva med att förskriva nödvändiga tekniska hjälpmedel. Andra, exempelvis Västra Götalandsregionen, är betydligt mer generösa. Det innebär att förutsättningarna för att kunna leva ett så gott liv som möjligt, trots sin kroniska sjukdom, varierar beroende på var personen med diabetes bor.

– Att få en god diabetesvård får aldrig bli en klassfråga. Vi är mycket bekymrade över att personer med diabetes betalar över 30 000 kronor per år för hjälpmedel som de troligtvis skulle få tillgång till gratis om de bodde i ”rätt” landsting. Det kan vi inte acceptera, säger Fredrik Löndahl.

Nu är det dags att agera för alla kroniskt diabetessjuka över hela landet. De har, precis som barnen i Dalarna, rätt till de hjälpmedel som krävs för att leva ett längre och friskare liv utan att riskera för tidig död och följdsjukdomar.

För att säkra en jämlik vård kräver därför Diabetesförbundet en nationell lösning, där en statlig myndighet får i uppdrag att utvärdera, prissätta och rekommendera tekniska hjälpmedel – och även stå för finansieringen.

Kampen för en god och jämlik diabetesvård gäller alla med diabetes. Oavsett ålder och landsting.