IPCC: Ökande utsläpp kräver omedelbara åtgärder

IPCC:s tredje delrapport handlar om hur utsläppen av växthusgaser kan och bör minskas. I sammanfattningen för beslutsfattare betonar FN:s klimatpanel att en rättvis fördelning av de nödvändiga utsläppsminskningarna är en förutsättning för att internationellt samarbete ska bli fruktbart. Rapporten framhåller även att de flesta klimatåtgärder också har positiva effekter på andra samhällsmål, som till exempel folkhälsa.

Enligt rapporten har de skadliga utsläppen av växthusgaser ökat snabbare de senaste tio åren än vad de gjorde under 1970-2000. Men kostnaden för att minska utsläppen till en nivå som kan hålla tvågradersmålet är mycket små – förutsatt att världens länder kommer överens och genast startar.

För att tvågradersmålet ska kunna nås krävs storskaliga förändringar i energisektorn. Om för lite görs för att minska utsläppen före år 2030 kommer det att bli betydligt svårare att nå målet och färre alternativ kommer då att finnas till hands. Investeringar i fossil energi måste dessutom minska kraftigt till förmån för investeringar i energieffektivisering om klimatmålet ska nås. 

Sedan IPCC:s förra rapport har flera typer av förnybar energi blivit lönsam på egen hand, vilket gör förnybar energi till en snabbt växande kategori i energiförsörjningen. Industrisektorn kan minska sin energiintensitet (och därmed sina utsläpp) med 25 procent bara genom att byta till bättre teknik, som finns kommersiellt tillgänglig . Med ytterligare utveckling kan ytterligare 20 procent minskas. Urbaniseringen och stadsutveckling innebär en chans att bygga samhällen med lägre utsläpp.

Analys och slutsatser
Den publicerade rapporten skiljer sig på några punkter kraftigt från det utkast Diakonia tidigt hade tillgång till. Till exempel har siffrorna för utsläppsminskningarnas kostnad blivit betydligt tydligare. Det är glädjande, inte minst eftersom rapporten visar att det inte innebär några stora uppoffringar för världens länder att ta sig an klimatutmaningen med snabba och stora utsläppsminskningar.

Figuren ovan visar hur lite det kostar att snabbt och gemensamt minska utsläppen (Mitigation på engelska). Det bör vägas mot de sannolikt mycket högre kostnader en kraftig global uppvärmning skulle orsaka.

Det rapporten inte nämner är att de kostnader som faktiskt uppstår, åtminstone på kort sikt, inte gärna kan delas på samma vis av alla länder. De rikare länderna, inklusive Sverige, har släppt ut merparten av de växthusgaser som orsakar klimatförändringarna, medan fattigare länder i många fall fortfarande ligger under de utsläppsnivåer som är globalt hållbara. De rikare länderna har dessutom förmågan, både ekonomiskt och kunskapsmässigt, att göra något åt situationen, vilket innebär ett tydligt ansvar.

Det krävs alltså att de rikare länderna bär en större del av kostnaderna för att minska utsläppen. Ett sätt att hantera detta på är genom att hålla löftena om klimatfinansiering, där rikare länder lovat stötta fattigare länder. Sverige har hittills inte levt upp till sin del av löftet.
 

För mer information, vänligen kontakta:
Petter Lydén, policyrådgivare klimatfrågor, Diakonia, tel 076-5011740
petter.lyden@diakonia.se

De två tidigare delrapporterna behandlar klimatförändringarnas fysiska effekter respektive hur dessa effekter påverkar jordens befolkning. Den senaste rapporten heter ”Mitigation of Climate Change” och finns tillgänglig på IPCC:s webbplats.