Människor möter diskriminering överallt i samhället. Många tvingas därför begränsa sina liv på olika sätt för att undvika att bli diskriminerade. Det visar undersökningen ”Upplevelser av diskriminering” som DO lämnar till regeringen idag.

”Märkt att jag blivit mer tillbakadragen och umgås bara med människor med samma etniska bakgrund. Kan tänka mig att bo i Sverige, men vill inte känna mig så utanför som jag gör nu.”

”Jag började också skrika lite högre varje gång någon tog mig på brösten och det blev så att jag undvek vissa situationer och personer. Gick inte på personalfester, höll mig undan på konferenser.”

Detta är citat från två av de personer som ingår i DO:s undersökning ”Upplevelser av diskriminering”, som bygger på djupintervjuer med 92 personer och diskussioner i åtta fokusgrupper.

Studien har syftat till att närmare undersöka hur enskilda människor upplever diskriminering, vilka kunskaper de har om sina rättigheter och vart de vänder sig för att få reda på mer.

– Det är tydligt att diskriminering skapar utanförskap, både genom att faktiskt stänga människor ute, men också genom att tvinga enskilda att begränsa sina liv för att undkomma diskrimineringen, säger diskrimineringsombudsman Katri Linna.

– Det är en förlust för den enskilda person som drabbas, men också för samhället som går miste om kompetens och mänskliga resurser.

Studien visar bland annat att öppet troende människor upplever förlöjligande och utanförskap på arbetsplatsen. Homosexuella väljer arbeten och bostadsområden för att slippa ifrån hot och hån. Personer som har en funktionsnedsättning blir fysiskt utestängda från arbetsplatser, butiker och restauranger. ”Man anpassar sitt liv efter sitt funktionshinder, fast man inte vill egentligen”, som en deltagare uttrycker det.

Många av de som deltagit i undersökningen upplever att de har blivit negativt särbehandlade i situationer som inte omfattas av lagens skydd mot diskriminering. Exempel på detta är uttalade negativa eller diskriminerande attityder och beteenden som har samband med islam. Dessa attityder återspeglas i media men även i samband med polisiära beslut.

Merparten av de personer som ingått i undersökningen uppger att de känner till diskrimineringslagen och DO, men få har några djupare kunskaper om vad lagen innebär. Det är också få som anmält diskrimineringen eller försökt få upprättelse på annat sätt. I stället söker man stöd hos familj och vänner.

Många efterlyser mer information om diskrimineringsskyddet, framför allt att det ska finnas en lokal instans dit man kan vända sig för att få råd och stöd.

– Många tror inte att det är någon idé att göra en anmälan, andra vittnar om rädsla för att göra sig obekväma på arbetsplatsen, man vill inte stöta sig med chefer eller kolleger, säger Katri Linna.

– Det behövs mer resurser för att möta människor på lokal och regional nivå så att alla får en reell möjlighet att ta tillvara sina rättigheter.

Läs DO:s rapport på 

http://www.do.se/Documents/Material/Rapporter/Upplevelser%20av%20diskriminering%20Rapport.pdf

För ytterligare upplysningar, kontakta DO:s presstjänst, 08-120 20 710.

Bakgrund

På uppdrag av DO har Sifo genomfört 92 djupintervjuer och diskussioner i åtta fokusgrupper med personer som själva angett att de någon gång blivit diskriminerade. Studien täcker samtliga sju diskrimineringsgrunder: kön, könsidentitet och könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning samt ålder.

Detta är DO
Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetar mot diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. DO tar emot och utreder anmälningar från människor som anser att de utsatts för diskriminering.
Vi övervakar också att arbetsgivare, universitet och skolor arbetar för att motverka diskriminering och för att ge anställda, studenter och elever lika möjligheter.