Anna Norberg inför kvällens premiär av Fars Lilla Tös på Fredriksdalsteatern med Eva Rydberg och Ensemble.

Anna Norberg om livspusslet: Jag lever i en mix av olika roller

Att vara skådespelare innebär ofta hårt slit. Att samtidigt vara producent, VD i ett produktionsbolag, mamma till en tonåring och sambo med sin bolagspartner låter som att försöka bestiga Mount Everest.Att vara skådespelare innebär ofta hårt slit. Att samtidigt vara producent, VD i ett produktionsbolag, mamma till en tonåring och sambo med sin bolagspartner låter som att försöka bestiga Mount Everest.

- Jag ställer väldigt höga krav på mig själv och vill aldrig göra något halvdant, säger Anna Norberg, som just nu pendlar mellan skapandet av musikalen Djungelboken i Stockholm och anrika Fredriksdalsteatern i Helsingborg där hon tillsammans med klanen Rydberg repeterar farsen ”Fars Lilla Tös”.

Om att spela på Fredriksdalsteatern

Eva Rydberg gör sin 25:e uppsättning som teaterchef och firar 60 år som artist. Det är denna gång publiksuccén Fars lilla tös från 1999 som återuppstår – dock i helt ny skepnad och nu med Norberg som en del av ensemblen. Anna har just avslutat genrepen i Helsingborg och hon ser fram emot en sommar på utescenen. I rollen som Hilma spelar hon en författarinna som under manlig pseudonym skriver lätt ekivoka romaner. Hilmas rollkaraktär är en självständig, handlingskraftig kvinna med eget driv och jäklar anamma, vilket passar väldigt bra in på Anna själv.

- Det är väl det där med det ekivoka som … kanske … inte direkt är jag, säger hon med en blinkning medan ett soligt leende breder ut sig över ansiktet.

- Det är en ära att få vara med på den här klassiska scenen och få spela tillsammans med dessa duktiga människor, jag känner mig stolt, fortsätter Anna, samtidigt som hon sneglar på mobilen för att uppdatera sig om vad som händer i produktions-teamet hemma i Stockholm och med sonens planering för skolan i Los Angeles, som startar i augusti.

- Jag är alltid på språng, säger hon och himlar med ögonen. Det har blivit som en livsstil.

Om att slappna av och hitta ro

Att arbeta i egen regi och dessutom med olika roller kräver disciplin. Resorna sliter och dygnet har bara 24 timmar. Man måste hitta tid för återhämtning men hur går det när man pendlar mellan två städer, olika uppsättningar och familjen?

- Jag vet att jag kan uppfattas som lite hyper när jag är stressad. Jag lider dessutom av ett stort kontrollbehov vilket är något jag måste jobba mer på. Det är svårt att släppa taget. Allting vi gör känns så personligt och nära. Jag vill så mycket och jag förväntar mig att människor runt omkring skall känna på samma sätt och vara lika engagerade. Jag glömmer ibland att det är vårt företag och inte deras. För mig känns det som att det är allas. Jag är dessutom urusel på att hantera väntetider, jag vill att allt skall hända direkt. Det kryper i mig när något går långsamt.

Det som hjälper Anna att hitta ro är träningen. Varje morgon klockan 0600 är det power-walk som gäller, i ur och skur, och hon försöker att ta sig till gymmet minst 4 gånger per vecka.

- Det har, precis som arbetet med de olika produktionerna, blivit en livsstil. Jag skulle inte klara mig utan timmarna ute i spåret eller på gymmet. Det får mig också att tänka på vad jag äter. Att skippa den lättåtkomliga skräpmaten och istället få i mig det jag behöver.

Om att leva i en mix av olika roller 

Tillvaron som frilansande skådespelare och egenföretagare i showbusiness är ingen dans på rosor. Den innebär tvärtom ofta hårt slit för att alltid prestera, komma in i nya roller, en massa nätverkande, egen marknadsföring, oro för biljettförsäljningen och att välja rätt artister för de musikaler och shower som sätts upp. Så hur får man mixen att gå ihop utan att själv bryta ihop?

- Tidigare i min karriär levde jag i mina roller även utanför teaterscenen eller kameran men nu har jag lärt mig att undvika det. Jag har ett ansvar gentemot min familj och min roll som VD och producent för Dröse&Norberg. Det skulle inte fungera om jag klev av flyget hemma i Stockholm som en tjugotalets Hilma. De har nog med att tackla mig som Anna.

Anna kliver alltså ur den ekivoka Hilma nånstans vid incheckningen i Helsingborg och under flygresan förvandlas hon snabbt till den effektiva VD,n som går igenom alla olästa email och förfrågningar, kollar biljettförsäljning och ekonomisk status. I taxin hem fokuserar producenten Anna på Djungelbokens artister, nästa steg för produktionen och ringer nödvändiga samtal. Väl hemma i huset i Saltsjöbaden är det dags för mamma Anna att kontrollera att sonen sitter med sambon och läser läxor, sambon Anna bestämmer sedan vilken middag hennes käresta skall laga och som de tillsammans avnjuter. Gärna med ett glas rött till. Kvällen spenderas med teamet; familjen som är en mix av alltihop. Det blir, som

alltid, en tidig kväll då det inte är många timmar kvar tills klockan är 0600, timmen ute i spåret då Anna bara får vara Anna.

Om när familjen blir ett familjeföretag och företaget en familj

Anna driver produktionsbolaget Dröse&Norberg tillsammans med sambon Robert Dröse som är utbildad tv-producent och har deltagit i ett flertal olika tv-produktioner. Robert har jobbat med underhållning sedan 1987 och skrev sin första musikal redan vid femton års ålder.

- Robert är konstnärssjälen som står för regi och koreografi i våra uppsättningar och jag är den praktiska som tar det mesta runt omkring. Men vi arbetar alltid som ett team. Med alla roliga, spännande och förstås irriterande ingredienser som brukar ingå i ett sådant. Vi är ett familjeföretag dygnet runt. Vi diskuterar allt, högt som lågt men även om mycket kretsar runt produktionerna så finns det alltid plats för djupdykningar i livet, även om det mesta går in i varandra.

De senaste veckorna har det blivit en hel del koncentrerade förberedelser för sonens flytt till Los Angeles där han skall studera film under ett års tid.

- När det handlar om Theo försöker vi lägga undan allt det andra. Men samtidigt är han involverad i allt vi gör och en ständig källa till inspiration. Han känner produktions-teamet där alla är som en stor familj. Och det är en stor tillgång att få en ung människas syn på det vi håller på med. I dagens landskap med sociala medier är det inte alltid man hänger med. Men just nu, då vi har både föreställningarna i Helsingborg och Musikalen Djungelboken på gång så känns det skönt att han kommer iväg och får utvecklas i sin takt och framför allt utan mammas och pappas stressande närvaro och påverkan.

Anna förklarar att hon med åren har lärt sig att sätta på och stänga av sina olika åtaganden men att det ibland är svårt att hitta den där gränsen mellan jobb och familj som med åren har blivit lite utsuddad.

* När jag jobbar är det alltid hundra procent rätt in i kaklet. Jag är väldigt intensiv och impulsiv när jag är engagerad i något projekt. Fast de som känner mig skulle nog säga att jag är sådan i alla situationer, även privat, säger hon med självinsikt medan skrattet åter bubblar fram i strupen.

Om att prestera på topp

* Jag presterar som allra bäst när jag har glada, professionella människor omkring mig, människor som ger energi istället för att ta den. Vi hade en tuff period i bolaget i början av året men nu känner jag mig stark och fylld av självförtroende igen. Plötsligt finns alla förutsättningar på plats. Med vilja och engagemang är Djungelbokens planering spikad, vi har hittat fantastiska artister, vi har styrt upp allting runtomkring som tidigare flöt runt som i en fiskdamm, format min roll i Helsingborg och är väl förberedda för hösten. Det känns nästan lite på gränsen till fantastiskt just nu.

När Anna Norberg, med håret fladdrande i vinden och mobilen tätt tryckt mot örat, reser sig och skyndar iväg mot taxin som skall ta henne hem till nästa roll i livspusslet är jag nästan utmattad bara av tanken på att leva så intensivt. Men samtidigt är jag fylld med energi. Det är precis såna här människor hon själv beskrev att hon vill ha i sitt liv – de som ger istället för att ta.

(Text: Marie-Louise Kanon)