I Trollhättan har en arbetsgrupp - tillsatt under Dyslexiåret (1997?) - arbetat i 14 år för att få till stånd kommunövergripande riktlinjer för utredning av läs- och skrivsvårigheter.

"Ledningen" (om jag förstått rätt först Utbildningsnämnden och sedan Förvaltningschefens ledningsgrupp) har TVÅ gånger lagt ner gruppen - första gången utan att medlemmarna riktigt förstod det - och hänvisat till "enheternas eget ansvar".

I dagarna har jag nu - i brist på bättre - sänt ut ett förslag till utredningsgång till de specialpedagoger och psykologer som arbetar på de grundskolor där jag tjänstgör som skolläkare.

Enligt förslaget ska "skolan själv" (lärare, specialpedagog och Elevhälsan) snabbt kunna definera läs- och skrivsvårigheter, och diagnosticera "specifika" sådana (dyslexi).

En screening för andra neuropsykiatriska funktionshinder ska alltid ingå. När det är uppenbart att utvecklings- eller språkstörning inte föreligger anser vi dock att psykolog och/eller logoped inte behöver delta i utredningen.

I Göteborg råder "logoped-monopol" på Dyslexiutredningar. Privata logopeder tar ca 8000 kr för/av den som inte vill vänta i kö i ca två år. Samtidigt gäller Vårdgarantin för den som talar lite otydligt........

Hej Per i Trollhättan!
Du är inte ensam om att förgäves försöka få en bättre undervisning till stånd. I Hässleholm är läget miserabelt på den här fronten och har så varit de senaste 10-15 åren. En period på c:a två år 2008-2010 hade vi en drivande skicklig skolchef som lanserade modellen "Kunskap i fokus" och hann röra omkring i grytan en del. Tyvärr är läget idag åter haltande. Pedagogernas vidareutbildning har missats grovt Ingen har drivit frågorna om kompetenshöjning. Politiskt har det varit totalt omöjligt att lyfta de här frågorna och få majoritet för några förändringar. Elevernas betyg har fortlöpande rasat neråt sedan slutet på 90-talet. 2010 blev det en höjning med några tiondelar vad gäller behörigheten till gymnasium, alltså inom felmarginalen. Kompetensen i skolorna räcker ofta inte till för att upptäcka symptom på dyslexi, ADHD m m. Således har man agerat mycket sent från skolans håll. Utredningskön till logoped och psykolog ligger på över två år. Enligt statistik finns 30-35 elever på gymnasie- och högstadienivå som ännu inte blivit utredda. Specialpedagogiska utredningar jag har sett är av låg kvalitet. Naturligtvis har vi även skolor där läs- och skrivinlärning fungerar perfekt, men de är inte många. Att SNABBT höja kompetens och arbetssätt är ju otroligt krävande. Således ser jag inte någon ljusning de närmaste 4-5 åren i Hässleholm för elever som har är i behov av stöd och hjälp p g a läs- och skrivsvårigheter m m. I efterdyningarna av perioden när "Kunskap i fokus" startade har visst arbete kommit i gång men det tar tid att ändra inriktning, "tänk" och arbetssätt. Jag var skolpolitiker en lång period fram till 2006 så jag känner förhållandena. Nu jobbar jag inom Dyslexiförbundet FMLS och Föräldraföreningen för dyslektiska barn för att upplysa föräldrar om sina rättigheter att få utbildning med kvalitet för sina barn. Forskningen har recepten man kan jobba efter men skolan låter sig inte påverkas, man lever i sitt glashus med tjocka väggar. Sverige behöver välutbildade ungdomar som med liv och lust kommer in i arbetslivet. Antalet unga människor utan yrkesutbildning, med halvdan skolgång som förorsakat knäckt självförtroendet är stort. Läs- och skrivförmågan är idag otroligt viktig för att kunna leva ett drägligt liv. Hoppas vi är många som jobbar med att skynda på förändringsprocessen inom skolan.

Hej Kjerstin i Hässleholm!
Kanske kan den nya skollagen - som stärker Elevhälsans roll - hjälpa till en del. I alla fall tänker jag mig att de friskolor som hittils saknat - eller endast haft en rudimentär - Elevhälsa nu kommer att påverkas till förändring.
Att upptäcka, diagnosticera, och behandla ADHD har vi aldrig haft problem med under min tid som skolläkare i Trollhättan, och numera går det till och med vissa gånger både fort och lätt!
Att diagnosticera autismspektrumstörningar är värre, och där har medvetenheten hos logopedkollektivet tills nyligen varit låg. Att barn med språkstörning i 2/3 av fallen även har ett neuropsykiatriskt funktionshinder är ingen spridd kunskap. Ofta stannar "ärendet" efter logopedbedömning hos skolans talpedagog, och mina kollegor har inte heller alltid tolkat "varningssignalen språkstörning" på rätt sätt.......
Av barnen med Tourette resp tvångssyndrom tror jag fortfarande att man före tio års ålder endast hittar en bråkdel......
Inte vet jag om det är hoppfullt eller skrämmande, men jag tror att "förmågan att läsa svartskrift" (text på papper) kommer att vara mindre viktig framöver. Det finns ju andra och nyare sätt att söka information nu för tiden.