Är klimat- och miljöhotet en vetenskaplig osanning?

Klimathotet vara eller icke-vara är en politisk fråga

Att klimathotet föreligger torde det inte råda några frågor kring. Det är dock långt ifrån verkligheten i skrivande stund den 23 januari 2017. Även en av världens nytillträdde stormakthavare har muntligen ifrågasatt forskarnas rapporter om varmare klimat och smältande glaciärer. Något som för den som inte använder begreppet till vardags även skulle sägas vara anmärkningsvärt i flera meningar. Att klimathotet redan innan det fanns signifikant forskning kring det - vilket det gör idag - var en akut fråga som inte kunde vänta på forskarnas rapporter bör ge indikationer på att det föreligger ett problem. Problemets aktualitet i tid och rum må delvis vara obesvarade men i sig torde det inte råda andra meningar än de som vederlagts av sakkunniga forskare i artiklar, rapporter och annat material som de senaste tio åren och flera år innan dess alarmerat både en och annan. 

Vi förskjuter riskerna och ser inte konsekvenserna som något som berör oss direkt

För att komma tillbaka till ingressen så kan inte riskförskjutande som variabel bortses från när det kommer till miljön. För många besvärande omständigheter som är både svåra att förklara och motivera som skövling, utfiskning, avfallshantering och hantering av andra miljögifter och särskilt sättet att få energi på genom kärnkraftverk och i andra hand kolkraftverk har gjort vårt risktagande till en existentiell fråga. En sociolog sa en gång att, inte förs än Chernobyl väcktes en apokalyptisk chock hos Europas och i hela världen för den delen medvetandet från en dvala upp till riskerna med ett globalt samhälle där tekniken och människan inte är helt synkade. Den senaste kärnkraftsolyckan i Japan som knappast något känner till den verkliga omfattningen utav är ett bevis på att den mänskliga faktorn på högsta politiska nivå fortsätter utsätta världen för det potentiella realiserande av katastrofala risker. Kärnvapen utelämnade. 

Miljön påverkas av miljögifter från industrialismens början och kommer fortsätta göra så under många år

Forskare har undersökt pingviner på andra sidan jordklotet som haft tungmetaller i kroppen som härletts till fabriker och industrier på andra sidan jordklotet. Industrialismen är ett framgångsfenomen med oanande effekter på djur- och människoliv. Men också på naturens kretslopp. Sett till det stora utan alla indirekt dödande konsumtionsprodukter flertalet av oss med glädje konsumerar så har vi nått en punkt i mänsklighetens - i varje fall sett till de senaste två seklerna - oaktsamma historia i djur- och naturvård. Under en försvinnande liten tid av jordens existens har vi utrotat djur (och natur) i en aldrig tidigare skådat takt. Vi har försurat sjöar och gjort områden obeboeliga i vår framfart och skapat en grund för avgrund och gynnat utvecklingen av svårhanterliga avfallsstationer för radioaktivt avfall och andra miljögifter som ska kunna läcka ut i naturen och grundvattnet under en lång tid framöver. Långt längre efter du och jag lämnat jordelivet. Man har i sin maktberusning inte tänkt lågt utan knappt sett längre än näsan.

Vad kan vi göra för att göra något åt den negativa trenden? Är energieffektivisering en lösning?

Tittar man bara några år tillbaka i tiden. Det kanske till och med går att titta i taket, på bordet eller i golvet i realtid och finna en stor del av problemet. Konsumtionen är roten till allt ont? Helt oriktigt är det inte men konsumtion kan också göras sunt och med eftertanke. Konsumtionen är anledningen till många problem vi ser idag och som lett till aktion. Köttindustrin, bilindustrin och elprodukter i olika former och särskilt belysning står för stor del av problemet med växthuseffekten och behovet av farliga energikällor som kol- och kärnkraft. En energieffektivisering ligger framför våra fötter men den är större och kräver mer eftertanke än att bara se delarna. Mindre köttproduktion, ransonering till och med kan vara en möjlig lösning till reducering av växthusgaser. Kyckling borde fungera alldeles utmärkt dessutom för den som äter kött. Byta diesel- och bensinbilen till en hybridbil eller en elbil och odla sin egen el på taket genom solceller är ytterligare sätt att energieffektivisera. Vi har lång väg dit men tendenser på att den dåliga trenden är på väg att brytas kan ses lite varstans för den som är uppmärksam. 

Lagstiftaren - Europeiska Unionen (EU) - vill harmonisera EU:s miljölagstiftning

Lagstiftningen kring energieffektivisering har pågått under många år och har skett på direktivnivå i första hand. Det mest kända direktivet är kanske ekodesigndirektivet och möjligen numera energimärkningsdirektivet samt energieffektiviseringsdirektivet som kompletterar varandra och sätter gränser för värden samt förbjuder energislösande och miljöfarliga produkter på den inre marknaden. Lagens preamble säger: "...denna lag föreskrivs det om kraven på ekodesign för och energimärkning av energirelaterade produkter." Ekodesign innebär att man vill integrera miljöfördelar redan i produktdesignstadiet för att höga prestanda på produkterna under en längre tid. Till skillnad från fördragen så verkställs inte direktiven som nationell rätt omedelbart i medlemsstaterna utan man får en slags omställningstid att anpassa sin egen lagstiftning och handel till den nya villkoren. Lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter samt energikartläggningslagen är exempel på redan implementerade lagar där EU-rätt gäller som svensk rätt. Att detta gått långsamt är knappast en överdrift. Direktiven har dammat och dammats av otaliga gånger samtidigt som lejonparten av medlemsstaterna fortfarande inte har hörsammat varken förbuden kring energislösande produkter i allmänhet eller energislösande belysnings i synnerhet. Att förvänta sig en förändring i bilindustrin för att ta ett exempel är med stor sannolikhet en mer komplex ekonomisk fråga än att byta en lampa eller sluta konsumera oproportionerliga mänger nötkött till exempel.

Sverige börjar ta energieffektiviseringen på allvar - Har energimyndigheten att finger i spelet? 

Under de snart 4-5 år senaste åren undertecknad arbetat med LED-belysning och energieffektiva frågor både på juridisk och mer teknisk nivå och möjligen inte förs än på senare tid har det hänt något i det allmänna medvetandet. Och i det offentliga. Även om saker hänt i rätt riktning kan nog ingen skryta nämnvärt i något adekvat mening. Att det börjat hända saker nu beror delvis på att det blivit enklare att verkställa direktiven eftersom de blivit svensk rätt på ett mer konkret plan. Energimyndigheten verkställer energieffektiviseringen. Energimyndigheten är tillsynsmyndighet för den aktuella lagstiftningen och har flera verktyg till sitt förfogande. I tillägg till energimyndigheten finns en rad aktörer inom det allmänna som ger ut allt från lagstiftning, förordningar och föreskrifter som ska följas. EU-lagstiftningen gör det inte mer lättöverskådligt för någon kan antas. Knappast för domstolarna där lagen slutligen utformas och utvecklas till den tid som råder. Sedan 2014 finns som nämnts lagen om energieffektivisering i större företag. Energimyndigheten kan dela ut vite om företag inte hörsammar lagen och kan redovisa för sin effektivisering. Energimyndigheten arbetar parallellt med direktiven från EU - som nämnts är en knepig nöt att knäcka för de flesta svenska advokater som fått EU-rätten över sig som en mörk luddig kappa som ofta lämnas utan större vikt. Det krävs ingen guldvåg för att förstå vikten och omfattningen av EU-rättens inflytande i svensk och annan nationell rätt. 

Energimyndighetens riktlinje är 20-procentmålet till år 2020 - 20-procent lägre energiförbrukning inom EU

Energimyndigheten ska gå lagstiftarens ärenden genom att öka medvetenheten hos konsumenter, företag och den offentliga sektor så att energiförbrukningen häri minskar med 20-procent under en treårs period. Ekodesigndirektivet sätter som sagt stopp för de mest energislösande produkterna på den inre marknaden och täcks upp av energimärkningsdirektivet som sätter en standard för övriga produkter. Tillsammans med andra åtaganden - som Parisavtalet - ska 20-procentmålet till 2020 bli verklighet. Även efter år 2020 ska energiförbrukningen reduceras fram till år 2030 dock inte i samma takt. Mest på grund av att det inte är möjligt. Frågan om 2020-målet uppnås är också höjt i ett dunkel. I varje fall om det inte händer något radikalt och oväntat. Tendenser ses dock som sagts lite varstans idag och människor är faktiskt mer medvetna om sin konsumtion och miljön än vad fallet var för två generationer sedan eller tre generationer sedan. Idag räcker det att titta ett par decennier tillbaka. Tar alla på sitt ansvar och gör ett aktivt val för miljön kan förmodligen 2020-målet nås men från sagt till gjort är språnget stort. 

Jesper A.