Extremsommaren får nog börja ses som normalsommar framledes. När vår bästa vän blir vår värsta fiende!

Vi lever långt över våra tillgångar och konsumerar drygt 4 gånger av vad vårt jordklot klarar av

Vi har alla märkt av den varma sommaren på ett eller annat sätt. Om vi suttit på kontor, suttit i bilen, stått på fabriken eller haft semester och varit lediga. Alla har på något sätt blivit berörda utav sommaren 2018 och de höga temperaturer vi haft. Temperaturer på över 30-grader som hållit i sig i veckor med flera värmerekord har rapporterats i landet. De flesta som inte lidit utav värmen har förmodligen haft en bra sommar och en lång sådan som i skrivande stund fortfarande håller i sig med temperaturer kring 30-grader igår den 10 augusti 2018. Någon gräsmatta har man inte behövt klippa och det har säkert gett många en extra stund över i solen. Man har säkert hunnit besöka någon glassbar eller annan uteservering. Verksamheten som däremot blomstrar i sommarvärmen. Samtidigt har vi sett direkta och i många fall fatala konsekvenser utav värmen i bland annat skogsbruket och lantbruket där man låtit kobönder ta hand om överblivet gräs då det inte växer tillräckligt med gräs som foder till djuren då den egna åkern förbrukas i en vända. Många har fått avveckla sin verksamhet med konsekvensen att djuren fått avlivas i flertalet fall. Vi har sett exempel på värmen genom vattenlinjen på sjön och andra sidan av stranden och kanske jämfört den med hur högt vattnet brukar ligga i förhållande till den svartliknande kanten som utgör den normala vattenlinjen. Skillnaden med ögonmått mätt är kring en meter och mer på vissa ställen. De med egen brunn har fått spara på vattnet som även där sinar. Träd har brutits av i blåsten då de inte har fått tillräckligt med näring, torkat och blivit svaga. Även elektriska apparater av olika slag har strejkat. Bilar har stannat vid vägkanterna på grund av överhettning och andra problem knutna till värmen. Den höga värmen har även påverkat handeln och den kommersiella sektorn som legat lågt under den mest varma perioden. 

Det är ingen nyhet och har inte gått någon obemärkt förbi  - Växthuseffekten börjar få effekt...

Det är ingen nyhet och de flesta har förmodligen känt någon slags oro över den varma sommaren från ett miljöperspektiv. Det finns även sociala och ekonomiska faktorer givetvis men ur ett strikt miljöperspektiv kan man utan vidare forskning än den som finns härleda den varma sommaren till växthuseffekten. Vi har sedan industrialismen använt jorden och dess tillgångar i en omfattning som inte varit hållbar. Vi har dessutom förbrukat fossila bränslen från vår egen jord på ett sätt som orsakat stora temperaturförändringar genom exempelvis koldioxidutsläpp. Något som längre diskuterats men där kvarnarna mal sakta. Konsekvensen av vårt bruk av havs- och landmassa för att utvinna exempelvis kol och olja börjar nu visa sig på flera olika sätt. Även vatten taget ur marken börjar få delar av jorden att sjunka och ge vika. Östersjöns vatten börjar bli obrukbart och algblomningen är som en stor gröngul gegga som breder ut sig, enligt WWF, som berättar att det varma och stilla vädret gör utväxten av geggan värre. Vi har sett bränder runt om i landet i sällan skådat omfattning. Jordskred och jordbävningar med tsunami - kanske mer på andra ställen men även här - som följd och tycks blir allt mer frekventa och varje gång skörda fler offer på grund av den överbefolkning som de facto råder på jorden. Som i sin tur leder till överkonsumtion vilket i sin tur har lett till den situation vi står inför idag. Går det vända utvecklingen? 

Miljötänkandet är det inget fel på men i praktiken går det inte lika snabbt - Globala och bilaterala avtal för miljön

Vi har förutom lagstiftningen på området som är omfattande flertalet globala och bilaterala avtal. Det bilaterala avtalet med Kina sköts genom Naturvårdsverket. Vi har Parisavtalet som inledningsvis ingicks med även USA som trätt ur avtalet relativt nyligen. Vi har även nationell lagstiftning som gäller över hela EU med viktiga mål för att nå en hållbar utveckling. Inga av målen verkar i dagsläget uppnåeliga inom den tidsram som EU ställt upp. En minskning av koldioxidutsläppen med 20% ska vara en verklighet om drygt ett år. De verktyg som finns till hands för att komma till bukt med detta såsom lagstiftningen, med ekodesigndirektivet och energimärkningsdirektivet, numera svensk rätt, genom verkställande organ såsom tillsynsmyndigheter har inte haft den effekt som var tänkt. Förändringarna påverkar givetvis många branscher negativt och därför drar många aktörer sig inför att göra större förändringar direkt utan väntar in i det sista. Men som Expressen eller Aftonbladet skrev häromdagen så krävs endast en halv grad ytterligare för att trigga igång jorden. Vår bästa vän blir vår värsta fiende med naturkatastrofer och en planet som blir allt mer svår att överleva på. Nationellt anser Energimyndigheten att vi ska vara helt utan andra elkällor än solen år 2045. Något som kanske verkar lite smått långsökt i dagsläget. Men utvecklingen med billigare solceller och mer effektiv teknik har gjort det attraktivt för var och en att skaffa solel. I varje fall finns möjligheten för fler som tidigare var mer av en omöjlighet på grund av den ekonomiska kostnaden för solcellsanläggningen. Solceller påverkar inte naturen i någon mån och är därför en hållbar satsning för framtiden. 

Som orsak till allt detta kan vårt sätt att lura medvetandet för risker genom att förskjuta dem...

Orsakerna till den situation vi står inför idag kan vara många. Det är inte bara en faktor som styr utvecklingen. Riskförskjutning, om man gräver några hundra år tillbaka tills idag, kan vara en av anledningarna. För att förklara riskförskjutning lite förenklat kan man säga att alla vet att det är farligt att köra fort med små marginaler men tar ändå många risken när de har bråttom till arbetet eller ett möte. Man tänker inte att om det händer något är det slutet och ingen vanlig olycka där man klarat sig med livet i behåll. Man skjuter bort riskens konsekvenser och även det faktum att risken kan realiseras. Ett mer aktuellt fall är den japanska kärnkraftolyckan i Fukushima år 2017 som för tankarna tillbaka till Tjernobyl-olyckan där jag tror vi först började förstå vilka effekter en handling på andra sidan jorden faktiskt kan ha för effekt på oss. På samma sätt har man hittat tungmetaller i pingviner som kunde härledas industriell verksamhet på andra sidan jordklotet. Vad avser vårt sätt att se på risken så först när olyckan är framme kommer chocken fram och tankarna vad som kunnat hänt om exempelvis vindarna blåst en annan riktning och om strålningen från kärnkraftverket hade påverkat oss i en existentiell mening. Vi har länge känt till risken eller "hotet" men inte gjort mycket åt det. Vi har vetat om risken men inte tagit konsekvenserna på allvar. Det vi sår får vi skörda. Och frågan är om och i så fall när vi kan vända utvecklingen. De varma sommardagarna vi sett behöver nog ingen vara rädd att de inte återkommer det är snarare ett tillstånd som kommer bestå i framtiden. En av riskerna är att jorden som kan vara vår bästa vän blir vår värsta fiende med olika naturkatastrofer som följd. 

Läs mer om hur du kan energieffektivisera på Eco by Swedens hemsida.