Mitt liv med Eloise

Inget är som väntans tider, eller hur det nu var. Att vänta är lite som att resa - det är mycket roligare att komma fram än att sitta inklämd i en flygplansstol. Min resa och väntan på Eloise, började med en provkörning i juli hos Förenade Bil i Malmö. Hela "i"-konceptet från BMW är innovativt och framtaget med ambition att vara utsläppsfritt och totalt sett ha minimal miljöpåverkan. Det är en "äkta" elbil och även om jag gärna kört en Tesla S, så nådde min förhandlingsförmåga inte riktigt dit. Men chefen, som för övrigt är en klok och redig man, hade alldeles rätt i att BMW i3 också är en spännande bil som passar utmärkt tillsammans med vårt varumärke.
På elmarknaden är vi en snäll rebell, och samma känsla får jag för elbilar generellt och kanske särskilt denna modell. Man utmanar det etablerade och invanda på ett lagom ödmjukt sätt. 

För ett elbolag är det naturligt med elbilar, eller?
Det tror jag inte - elmarknaden är fragmenterad med en bra bit över 100 elleverantörer, och behovet av bilar i verksamheten är väl inte så stort. Att vi engagerat oss i laddinfrastruktur och elbilar kommer från vår delaktighet i Green Charge (http://greencharge.se).
Ett elbolag som jobbar för utbyggd laddinfrastruktur och ökad andel elbilar på våra vägar, ska såklart ha en elbil. Leva som man lär. Vi vill bevisa att elbil skulle kunna vara ett alternativ för många. Genom att själva köra och stöta på de problem och trösklar som alltid uppstår vid teknikskiften, kan vi göra vårt för att underlätta en snabbare förflyttning mot en mer fossiloberoende bilpark.

En undersökning visar att en svensk personbil körs i snitt 4 mil per dag. Därför tror vi verkligen att elbilar har en given plats och kommer bli ett naturligt alternativ, fortare än man kan ana. Men vi vill alltså veta vad vi pratar om, och då är vi framme vid väntans slut - på tisdag hämtar vi bilen, som döpts till Eloise. För speciella bilar brukar ju få ett namn: Herbie, Blixten McQueen och så vidare.
Men mer om det vid senare tillfälle.