Mitt liv med Eloise - Räckviddsågren och Fahrspaß

Eloise har varit runt en del på sistone. Alla provkörningar tenderar att försämra de betyg man får för  "Eco driving" - man vill känna accelerationen. Vilket är en betydande del av körglädjen. Lättmanövrerad och med hjul i varje hörn blir det en viss gocartkänsla. Bilen är kort men utrymmesmässigt får man mer en känsla av minibuss som förare.

Lastutrymme då? Njae. Laddkablar och en träningsväska, sen är det fullt. 

Det som får väldigt mycket fokus är laddning och räckvidd. Den största nackdelen är just att den angivna räckvidden varierar så mycket. Best, best, case ska man kunna ta sig 150 km. Och det är ju rätt ok - täcker de flestas dagliga körsträckebehov. Men när batteriet är fullt och det står 95 km i räckvidd, då är det inte lika kul, när man vet att man ska köra ca 100 km. Det finns dock olika körprogram, så kan man ta nesan att köra utan AC och värme och hålla sig på 80-90 km/h, så växer räckvidden närmast magiskt. 

En positiv bieffekt, för min personliga del åtminstone, är att man måste lära sig planera. Kolla upp avstånd, vad det finns för laddstationer längs rutten, tidsåtgång för körning och laddning. Kanske är det nyhetens behag, och om ett tag bara påfrestande, men än så länge närmast charmigt. Och så får man se helt nya platser - vem kunde tro att jag skulle sitta en timme och snabbladda på Rosengård till exempel?