I Stockholm bygger man inga nya bostäder för denna målgrupp (det gör man inte i några andra kommuner heller). Foto: Equal

Pressmeddelande - 3 Juni 2020 15:20

Stadens sociala bostadspolitik – dubbla budskap

”Du som är hemlös bör sluta missbruka – men om du lyckas för bra får du ingen bostad!”
Ungefär så kan Stockholms sociala bostadspolitik sammanfattas. Lyckat? Inte särskilt. Men det kanske är det bästa man kan komma på?

Equals Stödboende
Vårat Stödboende i Älvsjö bygger till stor del på frihet, delaktighet i sin egen process, ömsesidig tillit, eget ansvar och en vilja att göra en förändring.
Läs mer om Equals Stödboende

Tänk er ett gift hemlöst par som missbrukat amfetamin tillsammans under många år. Den ena av parterna lyckas bryta sitt missbruk medan den andra inte gör det utan fortsätter. Vem av dessa har störst möjlighet att få en lägenhet i det normala fastighetsbeståndet inom ramen för den sociala bostadspolitiken? Vem har störst förutsättningar för att behålla en sådan lägenhet? Om man måste välja, vem ska socialtjänsten satsa på? Det är inte helt självklart.

Inget händer när en kommun inte följer lagen

I första paragrafen i Lag (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar står:
”1 § Varje kommun ska med riktlinjer planera för bostadsförsörjningen i kommunen. Syftet med planeringen ska vara att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.”
Detta låter ju bra. Men vad händer när en kommun inte lever upp till sitt ansvar och inte bygger tillräckligt med bostäder? Svaret är ingenting. Och när det dessutom är så som Boverket skriver på sin hemsida: ”Kommunernas ansvar enligt bostadsförsörjningslagen medför inte att en enskild person har rätt att kräva en bostad.”. Ja, då är det ju inte så konstigt att det råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Stockholm utgör på inget sätt ett undantag. Tvärtom. Stockholm är den kommun, mer än andra, som gett en horribelt ansvarslös nationell bostadspolitik ett ansikte mer än någon annan, med utförsäljningar av billiga hyresrätter samtidigt som det är 11 års väntan i bostadskö för att få en hyresrätt i ytterförort, överkomlig för den med normalinkomst.

I Stockholm byggs inga bostäder åt fattigt folk

Socialtjänsten har ett visst ansvar för att ordna boende och bostäder till personer med missbruksproblem och till viss del även för personer med psykisk ohälsa. Man väljer att hantera det på olika sätt, inte så mycket beroende på vad lagen säger, utan mer på hur tillgången till bostäder ser ut. (Något som även präglar förvaltningsrätternas hantering av ärenden som rör boende).
I Stockholm bygger man inga nya bostäder för denna målgrupp (det gör man inte i några andra kommuner heller). Istället har bostadsförmedlingen ett uppdrag om att årligen erbjuda stadens socialtjänster 500 bostäder som de kan förmedla till stadens behövande. Detta antal ligger fast oavsett hur stora behoven är eller hur stor befolkningsökningen är, och ska räcka till tusentals personer som är hemlösa, har psykisk ohälsa eller beroendeproblem, är brottsoffer, hemlösa barnfamiljer, eller personer som vill hoppa av organiserad brottslighet. Det säger sig självt att det inte räcker och att det blir stark konkurrens om dessa 500 lägenheter mellan olika grupper. Trots detta, och det är intressant, är det ganska vanligt att stadens socialtjänster inte nyttjar samtliga 500 lägenheter man får sig tilldelade. Hur kan det bli så?

Socialtjänsten försöker minska problemet genom regeländringar

Socialtjänsten försöker minska problemet och behoven på olika sätt. Ett är att reducera målgruppens storlek. Inte genom olika kostsamma insatser som vård och behandling utan genom att diskvalificera personer från målgruppen som kan komma ifråga för eget boende i egen lägenhet. Personer med missbruksproblem förklaras friska efter en kort tids nykterhet och faller därmed bort från socialtjänstens ansvar. Personer med psykisk ohälsa förklaras som allt för svårplacerade. Våldsutsatta kvinnor ses som kompetenta individer som tre månader efterflykt från en våldsutövande make får klara sig själva och är det inte bäst för alla om personer som vill lämna organiserad brottslighet flyttar till annan stad?

Nya boendeformer med dåliga villkor ersätter gamla

En annan metod är att man hittar på ”nya” boendeformer som uppfyller lagens krav. Boendeformer som är osäkra och vars syfte är att öka omsättningen på de lägenheter socialtjänsten kan använda sig av (eftersom man inte ökar antalet tillgängliga lägenheter). Typexemplet är boendeformen ”avtalat boende” som socialtjänsten börjat använda sig av i ökande utsträckning. I avtalat boende får personer ur den målgrupp socialtjänsten har ett ansvar att ordna bostad för, hyra en lägenhet av stadens bostadspolitiska stiftelse, SHIS under fem år. Det första halvåret hänger socialtjänsten med och garanterar hyran. Sedan släpper man taget och det bästa av allt, för stadsdelen, då går ansvaret för personen ifråga över till stadsdelen där SHIS-enheten ligger. Efter fem år ska den boende ha löst sina problem och förväntas flytta ut i en bostad på den ordinarie arbetsmarknaden. Chansen för att detta ska inträffa är för det stora flertalet av de aktuella personerna inte jättestort. Men socialtjänsten blir av med ett problem om så bara för en kort period. Man skjuter problem och kostnader framför sig istället för att lösa dem och hoppas att de på något mirakulöst sätt ska försvinna av sig själva.

Dubbla budskap och märkliga effekter

Så istället för att kommunens politiker uppfyller sitt lagstadgade kommunala bostadsförsörjningsansvar och ser till att ”att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder” ägnar man sig åt uppskjutarbeteende.
Socialtjänsten anpassar sin verksamhet och till politikens uppskjutarbeteende lägger man ett bortskjutarbeteende. Inte så till vida att man skjuter bort personer med sociala problem i behov av bostad men att man ser till att bortskjuta dem från gruppen som omfattas av dessa lagkrav. Detta leder till märkliga effekter. En av de märkligaste är att det för många personer är dåligt att sluta sitt missbruk helt om man samtidigt är hemlös. Då är man inte, som för bara några år sedan, kvalificerad till en tränings- eller försökslägenhet. Är man för duktig erbjuds man istället det för personen väsentligt sämre alternativet genomgångsbostad eller avtalat boende. Om man å andra sidan fortsätter att missbruka så kan man ”belönas” genom att få en lägenhet inom ramen för Bostad Först. En lägenhet där man får förstahandskontrakt redan från början och så utgår man från bostaden som en plattform för att skapa drogfrihet och ett bättre liv. Det är sympatiskt att de som befinner sig längst ner och bort från en egen bostad får mest stöd och hjälp. Men vad är budskapet till de andra, de som djupt nere men inte ända i botten? De som kämpar på för egen maskin och faktiskt klarar det?

Svaret på frågan vi ställde angående paret i början på den här texten är därmed givet. Det är parten som fortsätter använda som har störst möjlighet att få en egen lägenhet i det normala beståndet genom Bostad Först. Men vad händer med den andra personen? Som kämpat sig till drogfrihet genom hårt arbetet under eländiga förhållanden i precis fått ett besked om att det är genomgångsbostad i SHIS under fem år som gäller och sedan ut till ingenting. Vilka signaler sänder staden till den personen? Just nu är det dessvärre: Du borde inte ha slutat.

Vad är vad i stadens bostadssociala insatser?

Insats	Villkor/Målgrupp	Trend i användande
Träningslägenhet	Missbruk/ psykisk ohälsa med vidhängande sociala problem. Ett antal lägenheter socialtjänsten har kontrakt på. Kan ej övertas av personen som får insatsen	Används i mindre omfattning nu eftersom kommunen vill fasa ut denna insats då den var en del av stadens gamla politik på området, ”boendetrappan”.
Försökslägenhet	Missbruk/ psykisk ohälsa med vidhängande sociala problem. En del av de årliga 500 lägenheter socialtjänsten får sig tilldelade av bostadsförmedlingen. Kan övertas av personen som får insatsen	Används i mindre omfattning nu eftersom kommunen vill fasa ut denna insats då den var en del av stadens gamla politik på området, ”boendetrappan”.
Bostad Först	Missbruk/ psykisk ohälsa med vidhängande sociala problem. En del av de årliga 500 lägenheter socialtjänsten får sig tilldelade av bostadsförmedlingen. Övertas av personen som får insatsen.	Denna insats vill socialborgarrådet Jan Jönsson satsa särskilt på. Problemet är att de personer ur målgruppen som är ”för duktiga” inte kvalificerar sig för insatsen.
Avtalat boende	Avtalat boende riktar sig till unga mellan 18–25 års ålder, för vuxen till personer över 25 år och för familj till hushåll från 18 år och uppåt med minderåriga barn, som av sociala eller ekonomiska skäl är i behov av bostad. Socialen garanterar hyran i sex månader. Man avtalar bort besittningsrätt och kan bo högst fem år. Sedan ska man klara sig själv.	Denna insats är socialtjänsternas älsklingsinsats för närvarande när det gäller unga. Man blir snabbt av med kostnader och ansvar för den unga vuxna och så hoppas man att mirakel inträffar under de fem år som är aktuella.
Gennomgångsbostad	Genomgångsbostad ges genom SHIS och är ett boende med korttidskontrakt utan möjlighet att ta över kontraktet. Man kan bo i max fem år och man avtalar bort besittningsrätten.	Denna insats är socialtjänsternas älsklingsinsats för närvarande när det gäller vuxna. Man blir snabbt av med kostnader och ansvar för den och så hoppas man att mirakel inträffar under de fem år som är aktuella.
“Soc är ingen bostadsförmedling	Alla som anses ha minsta chans att klara sig på den ordinarie bostadsmarknaden. Även de som inte har det på riktigt.	Kraftigt ökande i takt med att socialtjänsten vill få bort personer ur gruppen som är kvalificerade för bostadssociala insatser.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

Ämnen

Kategorier

Regioner

Den ideella föreningen Equal arbetar i Stockholm sedan 50 år för och tillsammans med personer med beroendeproblem, psykisk ohälsa eller annan social utsatthet. Vår vision är ett jämlikt Stockholm – detta då det är vetenskapligt bevisat att ojämlika samhällen ökar i princip alla sociala problem.

Förutom vår socialpolitiska verksamhet bedriver vi ett träningsboende för personer med beroendeproblem och/eller psykisk ohälsa samt mötesplatsen QvinnoQraft för socialt utsatta kvinnor. Våra ledord är frihet, jämlikhet, rätt, solidaritet och demokratisk hållbarhet.

Läs mer på www.equalsthlm.se
Läs mer om Equals Träningsboende
Läs mer om Equals QvinnoQraft