Olika jaktskador i norr och söder

Den här tiden på året kommer en hel del jakthundar till våra djursjukhus och kliniker. Skadorna ser olika ut beroende på del av landet. Det talas mycket om vargskador, men bland våra patienter dominerar överbelastningsskador i norr medan sprätt- och bitskador från vildsvin är vanligast i södra halvan av landet.

Söderut ser vi som vanligt mycket vildsvinsskador denna säsong, även om skador orsakade av andra vilda djur förekommer.

Sprättskador, som är vanligast, orsakas av vildsvinsgaltarnas vassa betar. De allra flesta skadorna består som tur är bara av sprättad hud. Oftast bakre delen av buken, ljumskar eller baklår eftersom de delarna är mest utsatta när hunden försöker manövrera undan för grisens utfall. Är det bara hudskador är de oftast okomplicerade. Det krävs ett antal stygn. Viktigt är att såret först görs rent ordentligt, eftersom vildsvinsbetar är smutsiga och risken för infektion är stor.

I vissa fall går betarna djupare och då blir det genast allvarligare. Vi har regelbundet sår där betarna skurit sig in i buken, i brösthålan eller skurit av större kärl.

Ett sätt att förebygga dessa skador är att sätta skyddsväst på hunden. Att inte släppa en otränad, skadad eller trött hund är också en viktig förebyggande åtgärd. Grisarna är förvånansvärt snabba och då måste hunden vara frisk och pigg så att den har chans att hinna undan utfallen.

Norrut ändrar jaktskadorna karaktär.

Det talas mycket om skador orsakade av varg, särskilt i sociala medier, och vi kan se att hundar som skadas av varg ofta får väldigt omfattande och allvarliga skador som inte sällan leder till döden. Men de skador vi ser allra mest av är till följd av utmattning och överbelastning. Norrut är det vanligare att jaga älg eller fågel, och då kan hundarna springa långa sträckor flera dagar i rad. Ibland uppåt 20 mil per dag. I år var det ovanligt varmt när älgsäsongen drog igång i Norrland, men trots det låg antalet skador på en normal nivå.

Oftast räcker det med att en överansträngd hund får komma hem och äta och vila några dagar. Efteråt är det viktigt att komma igång succesivt.

Överbelastningsskador kan bestå av ledskador och tassproblem, men oftast handlar det om muskelskador. Från sträckningar med blödningar till att muskeln helt går av. Då måste man suturera ihop den. I värsta fall kan överansträngning leda till muskelsönderfall. Man märker det på att hunden har ont i musklerna, musklerna är svullna, gången är stel och hunden kissar mörkt. Detta kan i sin tur leda till njursvikt och hunden behöver vård.

Skador som dessa visar hur viktig uppträningen är innan säsongen. Även tassarna stärks av träning på grusväg.

För mer information, till exempel om jaktskador och förebyggande insatser:

Björn Lindevall, leg. veterinär, klinikchef Evidensia Valla Djursjukhus Linköping, regionchef Öst, 013-317633, bjorn.lindevall@evidensia.se

Maria Hofling, press- och informationsansvarig, Evidensia Djursjukvård, 0702 - 45 49 43, maria.hofling@evidensia.se