Royalty-kostnader hotar att bromsa utvecklingen av gemensamt streamingformat

För sex år sedan påbörjades arbetet med att ta fram en ny och gemensam standard för streaming och distribution av rörlig bild över Internet. På samma sätt som med andra streamingformat från Apple och Microsoft så bygger teknologin på att den befintliga webbinfrastrukturen kan användas genom att dela upp mediaströmmen i små fragment som klienten laddar ned från webbservern. Genom att dela upp mediaströmmen i mindre fragment och i olika upplösningar är det möjligt för klienten att hämta ned fragment i den storlek som passar den uppkoppling användaren sitter på.

Utvecklingen av standarden har letts av MPEG (Motion Picture Expert Group) och bakom denna standard står stora bolag Microsoft, Google och Netflix bakom och den har även plockats in i standarden för ny digital TV-distribution (HbbTV). Få tillverkare har idag inbyggt stöd för uppspelning av detta streamingformat och med senaste utvecklingen i området riskerar det att bromsas in eller stanna upp helt.

Vad är det som har hänt?

I mitten på november här i år uppmärksammades det att användandet av denna standard skulle innebära en licenskostnad för den som skapar och spelar upp strömmar i det här formatet. Anledningen till detta är att kring detta format finns en rad patent tagna av olika aktörer och för att förenkla hanteringen av detta har MPEG satt upp en patentpool. Vad som nu har blivit tydligt är att årslicenskostnader per enhet behöver betalas och detta gäller retroaktivt från januari 2015.

I samband med detta dyker det upp en hel del frågetecken kring hur detta skall praktiskt hanteras och en del av patenten kan också ifrågasättas hur unik de är för just detta format då principen är rätt så jämförbar med andra format. Vad är en enhet? Betyder det att alla webbläsare som installeras omfattas av dessa licenskostnader? Alla TV-apparater som utrustas med HbbTV-stöd? Många av dessa frågor är fortfarande ej besvarade men diskussioner i branschen pågår.

Webbläsaren

Ingen webbläsare har idag inbyggt stöd för detta streamingformat utan videospelare från tredje part används för att kunna spela upp dessa strömmar. Webbläsaren ger stöd för avkodningen och eventuell hantering av kopieringsskydd men det behövs en videospelare för att hantera själva strömmen. Då denna videospelare laddas in temporärt i datorns minne så menar insatta personer i området att webbläsartillverkarna klarar sig och att det är leverantören av streamingtjänsten som skall betala licenskostnaden. Utmaningen då för streamingaktören blir att räkna hur många instanser som laddats in.

Mobilen

På mobila enheter ser det lite annorlunda ut då dessa tredjepartsspelare byggs in mer permanent och laddas inte in vid användning på samma sätt som hos webbläsare. På denna plattform är det dock enklare att räkna antalet nedladdningar av applikationen och på så sätt veta hur många enheter som streamingaktören behöver betala för.

Chromecast

På Chromecast så är situationen liknande den med webbläsare då det även här handlar om en temporär inladdning av videospelaren. Däremot är situationen annorlunda när det kommer till inbyggda appar på TV:n och HbbTV då den möjligheten inte riktigt ges.

Att temporär inladdning inte just nu omfattas är också något som eventuellt också kan ändras. En sak är dock säker och det är att detta skapar en hel del frågetecken och jag tror personligen att detta riskerar att bromsa ned övergången till ETT gemensamt streamingformat. Jag kommer fortsätta bevaka detta område och hur det utvecklar sig framöver.

Vill ni diskutera vidare med mig så finns jag på Twitter (@JonasBirme) och i Streaming Tech Sweden’s slack-grupp.