Vald av glas Ann Wolff

Vald av glas Ann Wolff, 30 maj – 6 september 2015.
Utställning på Falkenbergs museum - designmuseum.

Rund som en snöboll. Det är formen på ljuslyktan som rullade in på våra vardagsrumsbord 1973. På Falkenbergs museum visas i sommar en retrospektiv utställning med glas skapat av Ann Wolff, ljuslyktans formgivare, tillika konstnär. Först var glas materialet för hennes produktdesign, men sedan blev det ett medel för att uttrycka känslor och upplevelser i unika verk. Utställningen är sammanställd av den namnkunnige design- och konstkännaren Mailis Stensman.

Ann Wolff (då Wärff) började arbeta gränsöverskridande mellan produktdesign och konst under 1970-talet. Det låg i tiden att konsthantverkare blev skulptörer eller bildkonstnärer och mötte den experimentella konsten. Under åren har Ann Wolff ställt ut runt om i världen, fått prestigefyllda priser och är representerad på stora museer, t ex Nationalmuseum i Stockholm, Victoria and Albert Museum i London och Metropolitan Museum i New York.

”Jag valde inte glaset”, säger Ann Wolff idag - en av de främsta som skapat i glas, med olika former och tekniker, unikt och massproducerat. Konstaterandet känns kanske lite märkligt efter 55 år med olika relationer till glas som material att skapa i. Året var 1960, då hon anställdes vid Pukebergs glasbruk i Småland, först som grafisk formgivare men snart som glasformgivare. Dit kom hon med dåvarande maken glasformgivaren Göran Wärff. (Därav hennes efternamn, fram till 1985.)

Paret Wärff började arbeta som glasformgivare vid Kosta glasbruk 1964. Brukets chef Erik Rosén hade uppmärksammat deras påhittiga produkter och lockade över dem. Det var en intensiv tid, med generationsskifte inom glaset och glasförnyaren Erik Höglund kom till Boda glasbruk. Formspråket förändrades från tunnväggiga kärlformer, med ibland graverade bilder, mot ett mer kraftfullt uttryck med luftblåsor och kraftiga färger till mångas förskräckelse.

De mer konstnärliga uttrycken lockade paret Wärff, som experimenterade och förnyade både bruksglaset och konstglaset. För sin glasformgivning, t ex serien Brava, mottog de 1968 det prestigefyllda Lunningpriset; en utmärkelse som tilldelades framstående unga skandinaviska formgivare och konsthantverkare. För sina unika och banbrytande glasarbeten kom Ann Wolff att tilldelas det mest prestigefyllda internationella glaspriset Coburger Glaspreis.

Med sin experimentlusta, upptäckarglädje och vilja att få arbeta med bilder i glas beslutade Ann Wolff att bryta upp från glasindustrin. Hon ville arbeta fritt och självständigt. Därför startade hon studioglashyttan Stenhytta 1978. Det gjorde hon tillsammans med Wilke Adolfsson; en av Europas främste glasblåsare. Stenhytta var Smålands första studioglashytta. Där tillkom bl a bruksglas och finglas som blomklockor, svagt mjölkaktiga samt stora pokaler.

I sin unika produktion i Stenhytta arbetade Ann mer med bilden i över- och underfångsteknik och med lätta snirkliga graveringar. Hennes bildskålar spreds över världen och gav inbjudningar till föreläsningar vid högskolor i USA och sedan 1977 verkade hon regelbundet som lärare vid amerikanska Pilchuk Glass School, ett centrum för studioglasrörelsen dit många från hela världen sökte sig.

Ann Wolff

1937 Föds i Tyskland

1956-59 Hochschule für Gestaltung, Ulm

1960-64 Designer på Pukebergs Glasbruk

1964-78 Designer på Kosta Boda

1968 Lunningpriset

1977 Coburger Glaspreis, Tyskland

1978-83 Stenhytta, egen studioglashytta

1985 Namnbyte till Wolff

1993-98 Professor i design, Konsthögskolan Hamburg.

Om Falkenbergs museum
Falkenbergs museum är ett kommunalt museum med inriktning design, på uppdrag från Falkenbergs kommun och Region Halland.