Äventyret fortsätter

Jag och Maggie (terapeutiskt kärleksfull hund) fortsätter att installera oss med grönt te, mitt favoritknäckebröd och torkad bröstfilé i skafferiet och det kommer hända en hel del spännande i veckan. Det känns som att mitt medverkande i terapier kommer komma igång mer och mer på regelbundet allvar snart och att dagarna blir ljusare, längre och varmare passar perfekt.

Lite stöd från moder natur är ju inte fel även om den mänskliga värmen på Själbogatan räcker gott. Det känns tryggt att få handledningen en gång i veckan också; som en hemlig brunn att släppa ner sina upplevelser i, låta intryck komma till uttryck, låna erfarna ögon och bli ännu mer förvirrad (vilket alltid är en bra början om man verkligen vill lära sig något nytt).

I veckan kommer jag få prova på flera olika former av terapi och därmed olika sätt att arbeta. Det blir en chans att se hur händelserna i rummet kan få olika fokus och färg genom formen på samtalet. Bland annat. Faktum är ju att de finns så mycket nytt att upptäcka nu att det är lika bra att bara sätta sig på rutschkanan och åka med. Varenda ord, varenda möte är nu fullt av innebörd att förstå. Allt är nytt.