Näst sista veckan

Det är nästan sommar och praktiken går mot sitt slut.

Dags att vända ett blad och låta erfarenheter sjunka in. 

Låta vinden ljumna och se mer av himmeln.                                                                                            Bli blöt av havet och befruktad av solen.                                                                                                  Bli fru i Italien och sömnig i det svenska gräset.                                                                                Hoppa från för höga höjder igen och landa förälskad.                                                                          Njuta av skrapsår och italiensk glass.                                                                                                  Bevisa om och om igen att kärleken kommer först.

Sommarjobbet jag fått på Själbodgatan gör att det aldrig blir ett hastigt slut. Jag behöver inte känna mig övergiven och implodera av separationsångest än på ett flytande tag. Jag får fortsätta med terapier. Och städa, koka kaffe, tömma diskmaskin för pengar. Arrangera Familjeveckan. Hur kommer min nya roll förändra känslan? Det hade varit så mycket enklare att arbeta med hjärtat engagerat om man inte fick betalt för det... Kärlek och pengar; varför de-aktiverar deras funktionella nätverk varandra i min hjärna?                                                                                                I sommar ska jag lära mig bli materiellt belönad utan att känna mig mörk och mutad!

Om jag frågar mig nu; "vad har du lärt dig under dessa månader?" blir det sköna och spontana svaret; "ingenting!". För jag kan inte sätta det i ord. Det jag minns mest är mina misstag. Och det känns rätt. Det är ingenting jag borde greppa än.                                                                                        I skolan till hösten börjar vi med praktiskt klient-arbete. Ännu en chans att göra misstag som jag ser fram emot med rädsla och nyfikenhet. Kanske är det typiskt för mig att inte ha bråttom; ungefär som när jag var liten och tyckte bättre om väntan innan än själva julafton.

Psykologisk teori och praktik växer ihop så långsamt att det inte går att se men en vacker dag tittar man ut i trädgården och inser att allt vatten och gödsel man slängde i rabatten faktiskt gav resultat. Blommor, örter och jordgubbar växer om och kring varandra och synen och doften är underbar!