Rumpan på en hoppande hare...

...är vad man ser när påsken försvinner. Back to business.

Enskild terapi i morse; genomsvettig innan, både svenskt och danskt rolig efteråt. När man stänger dörren om rummet är man inte fången - man är fri! Fri att treva sig fram, fri att prova, fri att vara ärlig, fri att vara kreativ - fri som ett busigt barn som krupit in i ett egenbyggt kuddslott där inte föräldrarna kan se det längre...

...det låter kanske farligt, men funkar bra för neurotiker!

Fokus nummer två, efter terapi, denna veckan är att påbörja klättringen uppför socialkontors-Mount-Everest. Belöning om man når toppen: resurser för familjer som inte har råd att bekosta det själva att få vara med på Familjeveckan i sommar. Så det är värt tålamodet och eventuella skador, skavsår och interna blödningar längs strapatsen. Dessutom har jag hört sagor och sägner om de som nått nästan helskinnade i mål. 

I övrigt är planeringen inför projektet igång. Qi Gong-mannen är med på tåget, rummen är preliminärbokade, de terapeutiska övningarna är samlade, filmtips-lådan står på receptions-disken och havet är påfyllt. Nu fattas bara Familjerna.